Intressant och välskriven bok om den äldre Vasatiden. Trevligt språk och underhållande läsning.

Betyg 5

Historien om Sverige, Gustav Vasa och hans söner och döttrar,
Herman Lindqvist, 1993 Norstedts Förlag

Ärkeskurk eller frihetshjälte? Det beror nog på hur varje period har projicerat sina värderingar på honom.

Gustav Vasa tog sig på 8 månader upp från att varit en utarmad flykting på väg till exil i Norge, till att bli riksföreståndare, och några år senare den 6 juni 1523 valdes han till kung. På hans väg till kungakronan hade han många hjälpsamma dalkarlar, som sedan inte blev så väl behandlade. Inte bara dalkarlar var behjälpliga, som Herman Lindqvist skriver lite skämtsamt, ”det är påfallande ofta G. Eriksson tycks befinna sig i sympatiserande kvinnors närhet eller räddas av rådiga och ofta muskelstarka fruntimmer från Dalarna”.

Lite fakta om tiden, Sverige var en glest befolkad del av den nordiska unionen, hade olika dialekter och traditioner och sällan var befolkningen utanför sin sockengräns, vi hade varit katoliker i 400 år, Sverige var i stort sett självförsörjande så när som på humle, salt, kryddor och klädestyger, man exporterade järn, koppar, silver, tjära, trä, skinn och smör. Dagsransonen för öl var 2,5 liter, för soldater 4 liter, på söndagen fick de lite mer 5,5 liter.

Lindqvist skriver att Gustav Vasa var född till sitt ämbete, frågan är om någon annan kung i Sverige så har uppskattat själva verksamheten att vara kung som Gustav. Han var ambitiös, hade en stor praktisk begåvning, hade gott minne och han var modig och envis, Gustav var också en skicklig talare som fick folket att lyssna, samtidigt som han hade ett häftigt humör, kunde han när han ville vara vinnande charmig och humoristisk. Han ville också styra och lägga sig i sina medarbetares ärenden. Till slut tyckte allmogen att han lade sig i lite för mycket, t.ex. hur bönderna skulle gå klädda, bygga sina hus, och vilken religion de skulle ha, och när han införde en slags självdeklaration på sådd och skörd då rann bägaren även över för bönderna i Småland och de anslöt sig till upproret, och för dalabönderna blev det för mycket när Gustav begärde att varje församling skulle lämna ifrån sig sin största kyrkklocka eller betala motvärdet i silver.

Mycket kan man tycka om Gustav Vasa men han verkade ha varit en omtänksam far, att han värnade om alla sina barn har framgått av hans många brev, då bl.a. till barnen där han förmanar och råder dem t.ex. att klä sig varmt.

Det mesta handlar här om Gustav Vasa men även hans barn och då mest om sönerna, kanske inte så konstigt eftersom de var regenter och det antagligen finns mer uppgifter om dem, men det finns uppgifter om döttrarna också genom faderns och brödernas brev till dem. ”Historien om Sverige” utkom 1993 då det inte kanske var lika i ropet att rikta ljuset på kvinnorna, nu har det kommit en våg av böcker om prinsessor och drottningar, (även av Herman Lindqvist, år 2010 utkom han med ”Historien om Sveriges alla drottningar”) och det är bra, trots allt går utvecklingen framåt. Lindqvist har här valt att först och främst rikta in sig på Gustav Vasa, otvivelaktigt har han gjort ett stort avtryck på vår historia, det är ett faktum. T.ex. införde han att kronan skulle ärvas av hans söner, vilket utökades till att även gälla kvinnorna under hertig Karls inträde på tronen. Gustav Vasa införde även protestantismen, han lät stänga alla kloster, han lade grunden till Karl XI:s indelningsverk, inledde ett omfattande slotts och brobyggande mm, nytt för mig var att han grundade Helsingfors.

Det finns mycket att hämta i denna populärhistoriska berättelse och Herman Lindqvist skriver med lust och fägring mycket inlevelsefullt, det är späckat med information, och då mest om Gustav Vasa, men mycket också om hans barn, enligt Lindqvist verkade Karl varit den som liknade sin far mest, Johan var mer en inåtvänd grubblare, Erik var humorfri och arrogant och de två verkade ha tyckt illa om varandra från tidig ålder och hos Magnus den fjärde brodern verkade osämjan ha utlöst hans psykiska tillstånd, eller förvärrat den. Magnus levde i skymundan och ville antagligen ha det så och från faderns brev till den yngste sonen framgår att han var extra omtänksam mot honom. Av systrarna verkar Cecilia vara den som märktes mest, inte av så smickrande orsaker, men hon verkar ha varit väldigt handlingskraftig. Sofia hade oturen att gifta sig med en hustrumisshandlare och här framgår av breven att fadern och bröderna bekymrade sig och till slut utvisades maken, Sofia själv blev sinnessjuk och levde i avskildhet på Ekolsunds slott. Ja detta är bara ett axplock av innehållet i denna rika historiekista som Herman Lindqvists har grävt i och satt sin egen prägel på, vill man veta mer så läs den!

Betyg 4