Efter att under många år skapat spänning i sina romaner och figurer tycker jag att denna gång har LGWP misslyckats totalt i sitt berättande och slut. Romanens kvinnliga huvudperson Matei gestaltas som en myspysig Säpo-chef som saxar sin arbetstid med att uppfostra och få vara tillsammans med sitt enda barn. Det skall komma fram att hon har det jobbigt med att få ihop vardagen med maken Johan och övrig släkt och familj. Men en som inte har dessa problem är den andra huvudpersonen en muslimsk terrorist. Visserligen har han ännu icke fått bilda familj men det planeras. Nej i över halva boken som leder i 550 sidor är första delen (halvan) bara snömos. Den sämsta skildring av en somalisk familj som alla till slut hamnar där de hör hemma? Romanen följer helt medias bild av muslimer och framförallt somalier, de är alla opålitliga och kanske terrorister i en snar framtid. Skapandet av ISIS gjordes eftersom media hade för få muslimska terrorister att skriva om. Före IS fanns alla terrorister inom den vita högern i väst. Författaren har till slut tappat greppet om verkligheten.
|
(72 år)