Hemligheternas Kammare var min absoluta favoritbok när jag var liten, alltså var det också den som överlägset blev läst flest gånger. Nu när jag läste den på engelska för första gången var den därför mycket bekannt - men det fanns också mycket som jag helt förträngt. Jag tyckte det var väldigt mysigt att läsa Harry Potter igen, och särskilt härligt var det att läsa högt och därmed också öva sig på den brittiska accenten. Lockhart var en väldigt skojig karaktär, och jag skrattade mycket åt Rowlings kvicka beskrivningar. Det som däremot inte gick att frambringa, var känslan av Roald Dahl som jag älskade så mycket med den första boken.

Betyg 4