Även om handlingen i Lessing debutroman "The Grass Is Singing" är förlagd till Sydafrika, är det naturligvis hennes erfarenheter och observationer från sin uppväxt i Rhodesia som ger substans till denna historia. Lessing visar tydligt - men inte övertydligt, viktigt att påpeka - att spänningen mellan svarta (tjänare) och vita (mästare) inte är av godo. Då kan man betänka att detta är utgivet på 50-talet.
Men romanen har fler bottnar är så. Författaren målar upp två mycket trovärdiga porträtt av det "misslyckade" farmarparet ute på Afrikas dammiga jord. Skickligt visar Lessing oss hur parets ständiga misslyckanden och tillkortakommanden, tillsammans med klimatets påfrestningar, blir för mycket för dem båda.
Dock blir miljöskildringaran alltför detaljerade ibland. Det blir stundtals helt enkelt tråkigt.

Betyg 4

En vacker, stark roman (hennes debut!). Läs den!

Betyg 5

Isolation, misslyckat äktenskap och rasism kan helt enkelt inte sluta lyckligt. Mary växer upp till en naiv flicka utan någon vidare verklighetsuppfattning, fast hon är ändå en självständig individ. I hopp om att känna samhörighet med sina väninnor gifter hon sig med Dick och flyttar till en gård mitt i ingenstans. Hon utvecklas och blir vuxen, men förlorar mer och mer av sin självständighet hon tidigare haft. Detta i kombination med hatet mot infödingarna, äktenskapet som blir hennes största bördan, isoleringen från sina tidigare väninnor och den varma miljön blir som ett gift som gör henne psykiskt instabil.

En kvinnas förfall sker inte över en dag. Det största problemet för Mary var att hon ville känna samhörighet med andra. Men i slutändan märkte hon att allting kunde ha förhindrats ifall hon hade valt sin egen väg. Istället blev hon till en person hon hatade.

Rasismen var även ett genomgående tema i boken. Om det är något som jag verkligen har svårigheter med, så är det den "infödda" rasismen. Men växer upp och lär sig att vissa människor är mindre värda. Jag har aldrig kunnat förstå hur man kan skapa sig sådana starka känslor mot en hel folkgrupp. Men Moses ändrade en del av hennes uppfattning i och med att hon fick se honom som en individ, en människa med känslor, inte som ett kollektiv. Fast för Marys del var det ett gift. Istället för att vidga sina vyer genom att acceptera honom, började hon förakta sig själv.

Jag tror att vad Lessing ville säga med boken är att det sättet man lever på, ska man kunna rättfärdiga. Man bör undvika att rättfärdiga ett beteende där man skadar andra människor, men man ska vara sann inför sig själv. För man har bara sig själv att dra med hela livet.

En suggestiv bok, men jag blev inte så berörd som jag hade hoppats. Men jag kommer förmodligen läsa något mer av Lessing.

Betyg 3