"Barnet hörde skotten och den sladdande bilen och förstod genast, men han hade inte hört, inte förstått, utan stod där bara förlamad. Han var elva år gammal. Nu skulle hans liv rämna."
Barnet är Jerome "Corky" Corcoran, året är 1957. Det han hör är när hans far blir brutalt nedskjuten på trappan till deras hus på julaftons kväll. när man kommer in i romanen är det 1992 den 22 maj. Corky är en känd profil och lokalpolitiker i Union City Han har kammat hem stora pengar i fastighetsbranschen , men spelat bort en del. Det är dygnen före Memorial day och Corky är som vanligt på jakt efter makt, kvinnor och sprit. Han blir indragen i dramatiken runt en ung svart kvinnas självmord. Corky är en i mitt tycke en osympatisk person som inte än blivit vuxen. Han tar inte hänsyn till så många än sig själv. Detta kan bero på hans svåra uppväxt. Boken är fängslande och språket är som vanligt helt underbart när Oates fattar pennan.

Betyg 4

Ett djuplodande porträtt av en halvlyckad, alkoholiserad man i ett typsikt USA. Romanen utspelar sig under en långhelg 1992 med återkommande återblickar och tekniskt klarar Oates detta med bravur (förstås). Historien är för det mesta intressant också, vi lär känna huvudkaraktären väldigt väl, det är nästan som man håller till inne i huvudet på honom. Men man gillar honom inte alltid. En intressant känsla.
Oates blick för det amerikanska (sitt) samhället är skarpt, och hennes beskrivning av det känns mitt i prick. Jag har sagt det förr: förståelsen för det amerikanska samhället är viktigare än vi tror för att förstå oss själva - på gott och ont. Så mycket spiller den amerikanska kulturen trots allt över oss.

Ibland blir JCO lite pratig... beskrivningarna kan bli lite långrandiga... Det gör att det inte kan bli toppbetyg.

Betyg 4