bokrecensioner boktips     
Hem | Sök böcker | Lägg till ny bok | Topplistor | Forum | Länkar | Kontakta oss | Bli medlem |
  Logga in

Samma Författare:
Alltid hos dig
Caipirinha med döden
Drama Queens
Kleopatras kam
På andra sidan solen
Liknande böcker:
Tempelriddarens sista..
 R. Khoury
Sankmark
 J. Lahiri
Mrs Pollifax and the W..
 D. Gilman
Tidvattnets Furste
 P. Connoy
Den andra kvinnan
 T. Bohman
Konspirationen
 S. Scarrow
Rosornas krig. Första..
 C. Iggulden
The fates will find th..
 H. Pittard
The dream life of Sukh..
 O. Grushin
En drottnings löfte :..
 C. Gortner

Välj Genre
Roman
Historisk Roman
Deckare
Thriller
Fantasy
Science-Fiction
Ungdomsbok
Biografi
Fakta
Klassiker






     

Busters öron

 
Författare: Maria Ernestam
Genre: Roman
ISBN: 9170014744
 



Begagnade:
Köp begagnad på bokbörsen
Köp på tradera

Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen ?
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete.
Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt övar sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden.
När hon är sexton år möter hon kärleken, och för första gången i livet kan hon tro på att försoning är möjlig. Men omständigheterna leder till att hon måste fullfölja sin barndoms beslut.
Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt.


Medelbetyg: 3.64 (14 röster)

  » Skriv egen recension «
Betygsätt:
Bli medlem få boktips baserat på dina betyg och slipp reklamen.
Bok recensioner av Busters öron :


Rosa 2007-06-18 07:30
Boken handlar om förhållandet mellan mamma och dotter. En mamma som är en omogen kvinna som inte klarar av att hantera ett barn. Hon utövar ständig mobbing mot sitt eget barn. Pappan är svag och vågar inte stå upp för flickan.

Eva - som flickan heter - bestämmer sig för att på något sätt klara sig någotsånär hel ur barndomen. Hon har sina egna metoder.

Allt detta får vi bli del av när Eva vid 56 års ålder får en dagbok av sitt barnbarn. En dagbok med en ros på. Rosor är Evas passion här i livet och hon älskar dem högre än något annat. Eva börjar skriva om sitt liv i dagboken.

Detta är en mycket bra roman. Den är vackert skriven, karaktärerna är väl beskrivna och den är stundtals lite rolig också i all sin tragiska beskrivning.

Boken kan varmt rekommenderas.
Betyg 5

phrie 2007-07-11 11:10
Den här boken är likt "Caipirinha med döden", helt oväntat djup och meningsfull.
Frågor som hur långt är det ok att gå som sviken människa? Är det ok så länge man inte drar in andra i sina känslor om svek? Och vilka bryr sig egentligen?
Jag tror att denna bok kan hjälpa många att förstå, att misshandel är inte alltid blåmärken på skinnet utan kan också uppstå på stjälen. Och det gör lika jävla ont!
Betyg 5

tekoppen 2007-08-30 13:39
kunde knappt inte läsa den i bland för att den var så hemsk, och jag är ändå rätt så van vid att både att läsa om hemskhter och att se dem. Annorlunda bok och ett annorlunda slut.
Betyg 5

Elza 2007-09-01 06:38
VA?!! Medelbetyg 5? Jag håller inte alls med. Ganska tråkig bok. Jag fick tom hoppa över sidor för jag var så uttråkad.
Betyg 2

okidoki 2007-09-28 16:42
Kommer inte på någon titel just nu, men det måste finnas många bra uppväxtskildringar som gestaltar föräldraförtryck. Berättaren i den här boken är ett sådant offer. Berättaren och samtliga personer i boken är oerhört negativa, hatiska och kverulantiska, långt över det trovärdiga. Gestaltningen är torftig och jag kan inte rekommendera boken till någon. Så ensidigt djävligt är inte livet och äldre personer inte så helvetiskt missnöjda.

Det är fullt OK att hata sina föräldrar men att hata alla människor är ett feltänk. Utmaningen ligger i att själv bli en bättre förälder.
Betyg 1

JANNIK 2007-10-12 00:02
Detta är klart en av de bästa böckerna jag har läst. Den kombinerar humor med djupa tankar om livet, den är underhållande och uppmanar till eftertanke. Absolut läsvärt!
Betyg 5

millennium 2008-09-18 22:13
En bok som ger både adrenalin och "aha-upplevelser".
Jag gillade den och tänker läsa fler av henne.
Betyg 4

Nessa 2009-01-27 21:10
Det här är en mörk och dyster uppväxtskildring som varvas med nutid. Huvudpersonen Eva skriver dagbok om händelser som ägt rum i hennes barndom och som format henne till den person hon är. Allt eftersom nystas berättelsen upp och till slut knyts det hela skickligt ihop.
Betyg 3

Navigo 2009-10-17 19:10
Svårt att komma in i den men sedan ville jag inte sluta läsa.
Betyg 3

koala_75 2010-02-11 09:19
Överraskande och bra som Maria Ernestams övriga böcker
Betyg 4

waldenström 2010-04-27 09:29
Busters öron, skriven av Maria Ernestam, är min mors genom tiderna absoluta favoritbok och många gånger försökte hon få mig att läsa den. Jag kände dock att det nog inte var en bok för mig; att jag och hon hade alldeles för olika boksmak för att jag överhuvudtaget skulle orka mig igenom det första kapitlet. Som vanligt lyssnade hon inte till vad jag hade att säga, utan gav den till mig på min artonårsdag och precis som jag anade hamnade den i bokhyllan för samla damm. Dagen som jag faktiskt tog mig i kragen och öppnade den för att läsa var jag ruskigt sjuk och hade varit sängliggande i flera dagar, men med ens jag tog mig tiden att låta mig handlöst falla in i vad boken hade att förtälja var jag fast och önskade att jag aldrig skulle bli frisk igen såvida boken aldrig någonsin tog slut - och idag jag ångrar inte en endaste minut av tiden som jag lade ned på den.
______________________

Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen, men då hon på sin 56-årsdag får en dagbok i present av sitt barnbarn börjar hon under nätterna att glänta på dörren till den värld som hon har gjort allting för att glömma. 
Genom dagboksskrivandet i Frillesås vid norra Hallands kust blir det möjligt för oss att följa med på en resa bakåt i tiden till hennes egna barn- och ungdomsår som präglades av ständiga konflikter med den vackra men självcentrerade och komplicerade mamman, vars beteende gjorde Evas uppväxt till ett rent helvete. Redan som liten insåg hon att om hon skulle överleva detta helvetet krävdes en god strategi, till vilken hon blev tvungen att använda sig av mammans egna metoder: iskyla och total nonchalans. I sin ensamhet i kampen för överlevnad och som extra förberedelse inför den slutliga striden såg Eva även till att skaffa sig någon som lyssnade på henne, vilket resulterade i den alltid lika arga grannhunden Busters öron som hon ömt placerat i en påse att förvara under huvudkudden. Och den slutliga striden, den byggde på det beslut som Eva själv tog vid sju års ålder: beslutet om att hon skulle döda sin mamma.
______________________

Busters öron är en utav de bästa böcker som jag någonsin läst på så många olika plan. Dels var språket tilltalande; rent och okomplicerat fast ändå myndigt med långa meningar som var trevligt formulerade, dels var tekniken som Ernestam använde sig av för att i slutändan binda ihop alla små detaljer fascinerande då hon lyckades ta med precis allting och göra så att jag tappade hakan av förvåning många gånger om, och dels fanns det understundom plats för andra känslor än just spänning, vilket gav ett mer ledigt intryck då jag inte hela tiden trodde att hemligheterna skulle avslöjas och sedan blev besviken för att de inte gjorde det, utan kunde ta vissa stycken med en nypa salt, svepas in i romantiken då den infann sig, känna mig arg på mamman då hon betedde sig omoget och vara sorgsen då Eva verkade sorgsen. Det tog mig lång tid att glömma denna boken; länge funderade jag över slutet, den fantastiska teknik som gjorde att jag inte kunde förutspå någonting utav det som kröp upp till ytan och avslöjades på de sista sidorna.

Jag rekommenderar alla över tretton år att läsa denna boken (tretton just för att det känns som minimiåldern för att helt fullt ut kunna förstå slutet av boken, för att kunna koppla samman allting och för att överhuvudtaget kunna bli berörd av den) då den var plus, plus, plus och aldrig minus. Bra, aldrig dålig. Fin, aldrig ful. Rolig, aldrig tråkig. Med andra ord: en riktig höjdarbok!

Författaren Maria Ernestam, född 1959, är journalist och bosatt i Stockholm 
 tillsammans med sin man och sina två 
 barn. Hon har tidigare bott i Tyskland i 
 elva år och har varit korrespondent för bland annat Veckans Affärer och Dagens 
 Medicin. Hon debuterade 2005 med den lovordade Caipirinha med Döden.
Betyg 5

fcukyuo 2010-05-09 21:00
Fantastisk! Jag hade inga som helst förväntningar när jag började läsa, men jag sögs direkt in i Ernestams berättelse! Sällan har har jag läst böcker där huvudpersonen känns så levande, samtidigt som jag gång på gång tappar hakan och förvånas när personerna inte alls handlar som jag trott. Jag vet att detta kommer låta helflummigt, men Maria Ernestams karaktärer känns osvenska på ett mycket positivit sätt, de talar och framställs helt enkelt inte som i 'vanliga' svenska böcker. Liksom även om Maria Ernestams karaktärer går på Ica i hennes böcker gör dom inte det som alla oss andra vanliga svenska. Helflummig beskrivning? Absolut! Så till handlingen då. Eva får en dagbok av sitt barnbarn på sin 56-årsdag och börjar skriva om sin vardag, men mest om sin barndom och uppväxt men en minst sagt annorlunda mor. Verkligen en komplicerad mor-dotter-relation. Maria Ernestam bjuder på spänning och överraskningar in i det sista. Osvenskt, välskrivet, annorlunda och spännande. Måste läsas!
Betyg 5

Karlsson 2010-07-13 13:29
Här har vi en skildring av den narcissistiska mamman, komplett med pekpinnar.
Det gläder mig att läsa alla de 12 recensionerna, för väldigt många har gått på den här storyn trots dess uppenbara litterära och logiska brister. Vilket alltså gläder mig, för ämnet är givetvis angeläget och läser man med hjärtat så ger man fulla poäng.
För min egen del fann jag skildringen torftig, osannolik och ställvis verkligt tråkig. Det enda som verkligen brann med klar låga var porträttet av mamman.
Det var synnerligen osannolikt att dottern skulle ha ihjäl henne på basen av ett beslut fattat i barndomen... Det hade gått att göra det helt sannolikt utan alla dessa pekpinnar, för själva brottet framställs ju som baserat på att bägaren rann över. Vi förstår det.
Däremot inser man ju att det var dramaturgiskt rätt att slänga ut kroken med att döda mamman genast i början. Det uppmuntrar läsaren att läsa vidare. Man vill veta a) varför mamman borde mördas och b) hur det sker. Hade man inte haft detta fläskben som lockbete så skulle man faktiskt inte ha orkat igenom den osannolika och ganska illa skrivna berättelsen.

Det är inte förbjudet att skriva dåliga böcker. Det är ju tacknämligt om de dåliga böckerna handlar om något viktigt. Det gör Busters öron.
Därför ger jag 3 poäng av 5.
Betyg 3

igelkott 2011-07-19 23:36
Jag fattar inte alla dessa positiva recensioner! Boken beskriver en patologisk familj om en psykopatisk flicka som dödar en hund när hon är 14 år och sedan sover med hans avklippta öron under kudden. Vid 17 års ålder dödar hon sin mamma, vilket hon planerat göra i många år. Mamman begravs under rosenbuskarna och hennes ägodelar dränks i havet. Hennes pappa, som inte är hennes pappa, men måsta ha varit minst 20 år äldre än hon, spelar efter någon tid rollen av hennes äkta man. Fullständigt barock och bisarr historia, med svulstigt bildspråk, ett verkligt pekoral!
Betyg 1

Skriv egen bokrecension till Busters öron