"Händelser vid vatten" är en stämningstyngd bok. Ekman bygger mycket skickligt upp en mörk, tryckande stämning. Som inte ger med sig. Och blir på nåt sätt romanens drivkraft. Liksom läsarens nyfikenhet; man vill ju veta vad det egentligen är som har hänt.
Skådeplatsen är Svartvattnet, det norrländska samhället som författaren också låtit bli navet i den efterföljande trilogin "Vargskinnet". Platser och somliga karaktärer dyker upp i båda verken.
På ett sätt blir det nästan en kriminalroman, men den har så mycket mer. Ett djupt mörkt ont. Och jag gillar att utforska det, med Kerstin Ekman som ciceron.

Betyg 4

Jag köpte boken eftersom alla pratade om den, men jag förstår inte varför den blev så haussat. Det kanske beror på att jag inte är svensk, att jag inte uppskattar det där mörka och svarta, men jag gör helt enkelt inte det.

Betyg 2

Jag tillhör också de som inte riktigt förstår tjusningen med den här boken. Kanske är den helt enkelt för djup för mig? I mitten av boken förlorade jag kontakten med handlingen och läste ut den bara för att det skulle så vara.

Betyg 2

Jag tycker Ekman fick till den mörka, tryckande stämningen i boken, men jag blev aldrig riktigt engagerad. Tycker ändå att den är läsvärd.

Betyg 3

LANG OG UJEVN

Denne berømte romanen greip meg ikke, i den grad jeg hadde håpa og venta. Jeg synes språket er noe tungt, det mangler flyt, samtidig som språkformen skifter. Slik blir ikke boka lett tilgjengelig. Handlinga - eller hendelsene (for å bruke Ekmans eget uttrykk)- griper, til en viss grad, spesielt fordi vi først får innblikk i nåtida, for derved, bit for bit og med vekslende perspektiv, å bli presentert for hendelsene 18 år tidligere. Lenge engasjerte dette meg, men så ble ble det en slags stagnasjon.. Kollektivet er skildra svært trist, fargeløst og nærmerst parodisk, og med en underlig, nærmest religiøs leder. Den finske (findlandske) kvinnen som plukker opp Johan, framstår også som en lite troverdig type, kald, kynisk og merkelig. Hun bringer også inn noen mytiske elementer, som jeg ikke helt forstår formålet med. For å forvirre leseren, kanskje? Så, ved to avgjørende vendinger i bokas siste del, får boka ny spenning, og jeg håpa dette ville opprettholdes til siste slutt, men også her ble jeg skuffa. Det varte og rakk i avslutningsdelen, uten at innholdet her tilførte romanen særlig nytt. Likevel skal Ekman ha ros for miljøskildringene, både av bygda og av naturen, og flere av menneskeskildringene er gode, særlig Birger, som mann, lege og menneske. Han er lett å like og føle sympati for og er varmt omtalt. Det samme gjelder Johan. Annie er også en person det er lett å fatte interesse for, om ikke nødvendigvis like. Men en del av de perifere personene virker kasta inn i handlinga og er omtalt med svært lett hånd. Vi kommer på en måte ikke helt inn på dem, de virker uinteressante og distanserte... En liten, men irriterende ting: Norge hadde ingen Stat Oil-stasjoner i 1976 og heller ingen norske 10-kronemynter. Slapp reseach; Det hadde vært en smal sak å sjekke opp dette.
Oppsummert vil jeg si at "Händelser vid Vatten" er en roman med mange spennende innfallsvinkler og perspektiver, en god innsikt i menneskers psyke og en uforutsigbar oppbygging, som stadig overrasker. Men lengden står ikke i forhold til innholdet, og boka greier ikke holde meg helt fanget, i hvertfall ikke siste del.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Det var länge sen jag läste den här boken.Osökt kanske fick jag då associationer till det uppmärksammade dubbelmordet av två turister i ett tält någon gång på åttiotalet,det är väl inte omöjligt att det är det som även Kerstin Ekman hade som avstamp när hon skrev den här boken.
Men den är svart,vacker,skrämmande,som en skräckroman på sina ställen.Den är bottenlös som en svart myr.
Det är en kvinna och hennes barn på väg till ett kollektiv ute i obygden som hittar det döda paret,där någon gång på sjuttiotalet.Så går åren....

Betyg 4

En historia som i långsamt norrländskt tempo byggs upp på ett skrämmande och fascinerande sätt. Boken tar tid att läsa och kräver viss koncentration, men den är annorlunda och läsvärd.

Betyg 3

Svartvattnet, västra Jämtland, tidigt 1970-tal: På en myr ute i ödemarken hittas två mördade holländska turister av två till bygden tillresta Stockholmare – lärarinnan Annie och hennes unga dotter Mia. Annie har lämnat det trygga livet i storstaden för att med charmige revolutionären Dan skapa en bättre värld i det karga kollektivet Stjärnberg ute i den jämtländska ödemarken. Vid sidan om Annie, Mia och Dan kretsar handlingen kring Distriktsläkaren Bengt och ynglingen Johan som i bokens inledning flyr från sina råa bröder. På ett snillrikt sätt vävs de olika personernas öden ihop, och när tidpunkten för berättandet flyttas till det tidiga 1990-talet och en händelse som på nytt ska väcka liv i mordhistorien blir det till en uppgörelse på många plan.

Det märks att Ekman inledde sin författarbana som deckarförfattare, för den här berättelsen hade med ett lite annat upplägg lätt kunnat göras om till en ren och skär kriminalroman. Ekman har dock valt att inte göra så, istället kretsar mycket av handlingen kring livet i ett vänstersinnat kollektiv ute i obygden. Vid sidan om detta förekommer boken igenom ett flertal mycket fina beskrivningar av uppbrott och ensamhet, allt mot fonden av ett överdådligt vackert men samtidigt tryckande tyst skogslandskap.

Allra bäst blir det när Ekman med känslig pennföring skildrar hur människorna handlar i för dem ovana och därmed obekväma situationer, samt hur outtalade minnen, misstankar, oro och svek långsamt förtär relationer och kärlek. Även i fångandet av tidsstämningar har Ekman lyckats mycket bra, naiviteten hos kollektivets medlemmar känns minst sagt dokumentär och leder tankarna till Lukas Moodyssons fina 1970-talsskildring Tillsammans. Vid sidan om detta utgör boken en ganska skarp kritik av en skogsbrukspolitik som utarmat glesbygden och rivit upp oläkbara sår.

Så lång allt väl. Det som drar ned totalbetyget en aning är den plötsliga och lite väl hafsiga avslutningen med vilken mordgåtan slutligen löses (om inte tidigare så märks det här att detta inte är någon finurligt konstruerad deckare). Även de för berättelsen helt onödiga, och gränsade till ”tantsnuskiga”, sängkammarskildringarna naggar läsupplevelsen i kanten. Men sammantaget är detta ändå en riktigt bra och läsvärd roman som Ekman har levererat. Augustpriset känns därför motiverat.

Betyg 4

Första delen har ett långsamt tempo. De erotiska skildringarna fyller ingen funktion i berättelserna. Dessutom är de varken särskilt upphetsande eller poetiskt beskrivna. Boken saknar också en logisk deckaruppbyggnad.
Jämfört med Roslund-Helström gör hon ett förvånansvärt blekt intryck.
Roslund-Helström har betydligt mera verklighetsnära berättelser och har en helt annan förmåga att bygga upp en intrig, t.ex. i "Tre sekunder".
Ekmans språk får beröm av många, men faktum är att man lätt kan hitta en hel del språkfel.
Det är också inkonsekvent att använda felaktiga imperfektformer (i talspråk) när man inte konsekvent använder dialektala former vid direkt anföring.

Betyg 2

Nej! Jag gillar den inte. Har såväl försökt läsa den för hand vid ett flertal tillfällen under årens lopp som lyssnat på den. Men jag orkar bara inte med den. Den börjar faktiskt ganska bra, men enligt mig så tappar den ganska så fort. Tycker faktiskt att Kerstin Ekman är lite överreklamerad!

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)