Månadens bokcirkelbok, en självbiografisk roman om vådan av att INTE skriva... Vid 77 års ålder får författaren för sig att han ska sluta skriva, att han inte längre kan. Han gör sig av med arbetsrummet dit han gått varje morgon i decennier. Sen går han runt och längtar efter frihetskänslan, men istället segar sig tiden fram och han känner sig vilsen. I desperation börjar han med korta inlägg på nätet, men det är inte samma sak. Så åker han och hustrun till gamla hemlandet Grekland och då händer något...

En kort (138 sidor) och filosofisk skrift om minnet och språket, om tidens gång och om Grekland igår och idag. Varmt och ömsint om gamla vänner, den älskade hustrun och om vad som händer med kropp och knopp när man åldras. Men också lite det-var-bättre-förrgnäll och åsikter i den tidens samhällsfrågor (2015 -16)
Sådär tycker jag, inget jag går igång på eller känner igen mig i. Men en enkel och lättillgänglig betraktelse över åldrandets villkor och det onödiga i att ålägga sig begränsningar som inte är fysiskt motiverade.

Betyg 3