Min första bok i den här typen av genre, "kärlek-familj-smörande", som jag vanligtvis inte gillar. Men jag tänkte att jag banne mig skulle kunna klara mig igenom åtminstone en bok i den stilen, och det gjorde jag. Blev snart glatt överraskad av den humoristiska tonen, då främst från dottern Ruby. Väldigt lättläst, men inte ett ämne som berörde mig direkt. Jag kände inte att jag ville veta hur det skulle gå för någon utav familjemedlemmarna. Till slut snabbläste jag mig igenom alltihop, och när jag i slutet kom till den väntade återföreningen av Ruby och hennes ungdomskärlek, ja, då var det som vanligt dags för klicheer och ett antal klykningar från min sida.