Den 42-åriga vita medelklasskvinnan och tvåbarnsmamman Lucy och den 22-åriga svarta arbetarklasskillen Joseph träffas, känslor uppstår och de inleder en relation. Hornby har alltså raskt lagt ihop två hot spots, kärlek med stor åldersskillnad och över rasgränserna. Svårt att hitta ett bättre upplägg för konflikter... Läsarna får följa både parternas egna tvivel på relationen, problemen med deras olika platser i livet och omgivningens reaktioner. Det hela utspelas i London 2016, i skuggan av Brexitomröstningen. Mycket att hantera på 300 sidor...

Hornby debuterade med Fever Pitch - en i laget, och High Fidelity, två utmärkta böcker som gjorde honom världsberömd. Resten av karriären tycker jag varit ojämn, där jag särskilt minns bottennappet En god man. Så jag är kluven inför Precis som du, en bok med både bra och dåliga sidor. Vi känner igen Hornby, han skriver rappt och underhållande, humor blandas med svärta och mycket dialog. Jag gillar dialog men här blir det lite för mycket av det goda. Hans ambition att göra dialogen trovärdig är berömvärd, men det gaggande som dialoger i verkligheten ofta består av fungerar inte litterärt.

Själva handlingen då, konflikten? Samma där, bra och dåligt. Bäst är att det väcker tankar hos läsaren, hur skulle man själv reagera på en sådan konstellation i bekantskapskretsen? Eller i familjen...? Jag känner mig helt obrydd, det är deras sak, men det är också lätt att säga på distans. Hornby väjer inte för problem, snarare letar han efter dem. Vilket är mindre bra för den som söker den finner. Letar man efter rasism och väger alla ord är det lätt att hitta tveksamheter. Precis som i en relation som håller på att haverera, man letar fel hos partnern och tolkar allt denne säger till det värsta. Och det är det sämsta med romanen, Hornbys korrekthet där han snabbt dömer vita men framställer i synnerhet Joseph som närmast perfekt, en klok, snäll och genomskådande sanningssägare. Medan Lucys vänner är mer av omedvetna kultursnobbar.

Men samtidigt är mycket i boken bra, Lucys och Josephs tveksamhet och insikt att detta inte kan bestå, egentligen, deras rädsla för omgivningens reaktioner och att ingen av dem vill presentera den andre för sina föräldrar. Och inte minst det faktum att deras egna hjärnspöken kan ställa till det mer än det som faktiskt händer. Så läs själva och bedöm, jag avråder absolut ingen!

Betyg 3