Hur man gör en man - och andra tidsenliga berättelser går inte att sätta en etikett på. Den skulle kunna vara en novellsamling, men berättelserna känns alldels för korta och sammanhängande med varandra. Så kanske det är en samling kåserier? Dock har många ett budskap som bara är poetiskt (fast ändå med ett djup som tål att tolkas på tusen olika sätt). Kanske är det trots allt en diktbok?
Men inte brukar dikter se ut så där? Nästan så man förstår vad hon säger :)

Jag skulle kalla boken en samling av humoristiska, poetiska tankegåtor som vill få läsaren att tänka och se världen på ett nytt sätt. Atwood är den ultimata feministen. Detta måste jag uttrycka just därför att hon bejakar man och kvinna. Hon bejakar sexualiteten, skulden, livet, gråten och morgonens första toast med svart kaffe till. Atwood har en förmåga att ironisera över mänskligheten och naket fläka ut sig själv och sina tankar på ett nästan gåtfullt sätt. Jag skulle vilja ge denna bok en femma, men ibland är texterna för splittrade. Jag tvingas lägga boken i från mig och begrunda den...*ler*.....något jag faktiskt inte är van vid. Jag rekommenderar Hur man gör en man framför allt till läsare som tidigare inte stiftat bekantskap med den kanadensiska författarinnan och vill få en försmak på hennes underbara humor och språk.

Betyg 3

Bra och intressanta små kröniker, men inga höjdare. En mellanbok typ....

Betyg 3