Morgon i det brunna huset är en poesisamling av Atwood. Att recensera en poesisamling är som att torrsimma. Därför ger jag läsaren ett litet smakprov:
"Du är sorgsen för att du är sorgsen.
Det kommer inifrån. Det är den åldern. Det är nåt
kemiskt.
Gå och prata med nån tokdoktor eller ta ett piller
eller krama din sorg som en ögonlös docka
som du har när du ska sova"

Visst är det skönt att vissa författare bara genom några ord kan skapa en verklighet som gör både ont och känns bra. En sån författare är Atwood. Min första kontakt med Atwood var just den här poesi samlingen. Jag föll pladask. Hon beskrev MIG och vad jag kände/känner. Efter hand, då jag läste andra böcker av henne, har känslan hunnit få en annan dimension. Jag inser vad hon syftar på i dikterna och vad hon vill säga. Det är både positivt och negativt. Jag gillade hennes ord mest när jag inte kunde tolka dem utan bara känna. Bör säga att första samlingen dikter är jordgubbe höjdare, medan andra delen knappt når upp till en trea. Därför har jag jämkat och gett samlingen en fyra. Den är klart läsvärd!

Betyg 4