En kvinna gör abort, hamnar i en kris, gör slut och blir efter ett tag förälskad i någon som är gift. Om man tilltalas av det här temat - vilket jag gör - är detta en helt okej bok att läsa. Kvinnans föräldrar flydde i 1956 från Ungern och blev invandrare i Sverige, något som kvinnan tänker en hel del på och som ger boken en extra dimension.

Tyvärr svävar författaren ibland ut i mer eller mindre poetiska broderier, som jag har svårt för. Kvinnan längtar efter ett brev, och då står det så här: "Jag går fortfarande ner till brevlådan. Med hoppet som ett senapskorn tryckt i handflatan." Och hur jag än försöker, får jag inte metaforen att leva. Hoppet som ett senapskorn???

Men i det stora hela är det en välskriven bok om ensamhet, sexualitet, längtan, om hur nuet påverkas av det förflutna, som gör mig nyfiken på andra böcker av samma författare.

Betyg 4