Deta är den första boken om mumintrollen så de lite annolunda ut jämfört med vad vi brukar vara vanna vid. Men historien är fanastik, speclet när de hamnar på stället byggt av godis...

Betyg 5

Första boken om mumintrollen som handlar om mumintrollet och mumintrollets långa resa för att hitta en solig plats att gå i ide på, men framförallt att hitta mumintrollets pappa. "Det lilla djuret" är förresten Sniff.

Betyg 3

Här är den första berättelsen om Mumintrollet, hans vänner och familj. Det är en berättelse som bjuder på en hel del spännande händelser. Mumintrollet och hans mamma söker efter sin försvunna pappa. På vägen möter det ett litet djur, som snart sluter sig till sällskapet. Jakten på pappan går genom farliga vatten, ett berg där allt är av glass och godis, vidare ut på havet och där vi för första gången i Muminhistorien möter Hatifnattarna. Så blir det plötsligt översvämning med en kort seglats i en fåtölj innan de till slut finner pappan. Det är också en berättelse där det dyker upp övernaturliga saker, som då en tulpan som kan lysa och där det i denna bor en flicka med blått hår. Det här är enda gången som Tulippa medverkar i böckerna om Mumintrollet och alla hans spännande äventyr.

Betyg 5

Mumintrollets pappa är försvunnen. Han försvann i samband med att han sökte någonstans att bo under den kommande vintern. Mumintrollet och hans mamma söker efter honom, men kommer snart på villospår. På vägen möter de ett litet djur. Detta djur kommer i de senare böckerna gå under namnet Sniff. I närheten av dem finns ett farligt träsk och i detta finns ett farligt odjur. Man måste försöka ta sig över detta. Redan här möter vi det för Muminböckerna typiska katastroftemat, men också det övernaturliga – inte bara i form av odjuret, utan också i form av självlysande tulpaner. I en av dessa bor en flicka med långt blått hår. Hennes namn är Tulippa. Hon ansluter sig genast till sällskapet och hjälper till att söka efter den försvunna pappan.

Nästa hållplats blir ett högt berg. På detta bor en herre som har skapat en värld av godis. Barnen i berättelsen blir genast stormförtjusta. Men Mumintrollets mamma vet att en överkonsumtion av detta kan leda till någon form av obehag. Dessutom är solen som skiner över dem konstgjord. Den går inte att släcka. Mumintrollet och hans vänner väljer därför att fortsätta jakten.

Hattfinattar är varelser som varken kan höra eller tala. Det enda de vill är att med båt resa till horisonten. Det blir också deras båt som får hjälpa de medverkande vidare. Men hattifnattar är tyvärr inte så bra på att navigera. Därför ansluter sig ett sjötroll till sällskapet, vilket för båten mot land. Där finns en hög fyr och i den bor en pojke med rött hår. Flickan Tulippa förälskar sig i honom – och med det stannar hon kvar i fyren.

I bokens titel nämns ordet översvämning. Och den är så kolossal att den får en fåtölj att flyta. En kattfamilj sitter i den. Och fåtöljen tillhör i sin tur en hemul, som blir allt annat än glad över denna syn. En storkliknande fågel dyker också upp – och med hjälp av honom lyckas sällskapet så småningom finna den försvunna pappan.

Det här är den absolut första berättelsen om livet i Mumindalen. Den skiljer sig något från de övriga, dels med tanke på att berättelsen är kort. Dels också med tanke på att de miljöer som skildras inte alltid liknar de miljöer vi har i Norden. Bland annat växer där palmer – och där Tove Jansson redan i seriens andra bok ändrar för att Mumindalen mer ska likna en plats i Finland. Att jag som så många andra gillar dessa böcker beror nog mycket på att där alltid finns någon karaktär man kan identifiera sig själv eller någon bekant med. Jag är definitivt inte Mumintrollets mamma. Hon är för handlingskraftig för att vara jag.

Betyg 5