Jag gillade verkligen Olle Lönnaeus debut Det som ska sonas som utspelade sig i Tomelilla. Uppföljaren är också bra. Mike Larsson har ett stort hjärta, men en stubin lika kort som håret på hans snaggade hjässa. Därför har det mesta gått snett i hans 45-åriga liv. Men när han en vacker höstdag friges från Kirsebergsfängelset i Malmö har han bestämt sig: Nu ska han bli en bra man. Nu ska Robin få en riktig farsa. Det är till Tomelilla på Österlen han beger sig när fängelsets portar öppnas. Där finns 14-årige Robin hos fosterföräldrarna Sune och Gunborg. Där bor också Mikes ende riktige vän Bubbelkungen i ett gammalt stenhus under ett kastanjeträd vars löv fläckats av sjukdom. Lönnaeus är både som bäst och sämst i personskildringen. Bäst i skildringen av Robin sämst möjligen i skildringen av polischefen. Men på det stora hela en mycket stark roman. En svag 5:a.
