Författarens debutroman heter Innan kaffet kallnar och blev en bestseller världen över. Denna bok är uppföljaren och utspelas på samma plats, det mytomspunna kaféet Funiculi Funicula i Tokyo. Här har vissa besökare den ovanliga möjligheten att resa i tiden! Dock finns vissa villkor, de får bara stanna i det förflutna den tid det tar innan en kopp kaffe kallnar, de får inte flytta sig från stolen, de kan bara träffa människor som varit på kaféet och de kan inte förändra framtiden. Alltså känns nyttan med tidsresan begränsad, ändå finns det de som vill göra det.
I Innan sanningen avslöjas får vi möta fyra personer som absolut vill träffa någon från det förflutna, en god vän, sin mamma, en flickvän, en fru.

Rent logiskt kan man fråga sig, är det en bra idé att resa i tiden för att träffa någon som snart kommer att dö? Man kan ändå inte förändra något och rimligtvis blir den andre medveten om att dennes dagar är räknade? Som Gotaro som vill träffa sin bästa vän och berätta att vännens dotter ska gifta sig och att dottern växt upp i tron att Gotaro var hennes far då hennes föräldrar dog då hon var spädbarn? Ett moraliskt dilemma som författaren bara snuddar vid. Eller en gammal polis som vil ge sin fru ett halsband, då förändrar han ju framtiden? Istället blir alla hjälpta, både levande och döda, och omtanke och vänlighet genomsyrar boken på ett sätt som känns igen från andra liknande japanska böcker.

Så det är en ömsint, sorglig och tänkvärd bok så länge man själv inte krånglar till det med för många funderingar. Jag har tyvärr svårt att bara go with the flow och tidsresor är inte min grej. Samtidigt går det bara inte att ogilla boken då mysighetsfaktorn är väldigt hög...

Betyg 3