53-åriga Susanne Åkesson funderar över vad hon ska göra med sitt liv. Hon har levt som lyxhustru, tagit hand om barnen och sin mamma. Men nu är barnen vuxna och mamman död. Den äldre maken Lars, med chefspost på fabriken, har förtidspensionerat sig och vill att de flyttar till västkusten. Det känns fel för Susanne men hon har inget jobb och inga egna pengar. För att få vara i fred bosätter hon sig i mammans nedgångna sommarstuga. Det går bra så länge det är trettio grader varmt men hur ska hon klara vintern? Ska hon följa Lars och lämna Forshammar eller finns det någon annan lösning?

I södra Norrland väntas regn är den fristående fortsättningen på Kan innehålla spår av Tommy Roos. Miljön är densamma, den nedgångna bruksorten Forshammar, men personerna är nya. Det är en varm och bitvis sorglig berättelse om livsval, familjerelationer och hur det är att bo i ett samhälle där alla känner alla. Tyvärr är den lite seg och kommer liksom inte loss. Fast sånt är livet, tiden går och det händer inte så mycket. En detalj i slutet stör mig och sänker faktiskt berättelsen, även om syftet är motsatt. Feelgood i all ära men den realism som finns i skildringen av en äldre kvinna med dåliga förutsättningar hade blivit mer trovärdig av att lösa situationen på annat sätt.

Betyg 2