Som ung var Tommy Roos rockstjärna och ortens kändis. Men han gifte sig med tonårskärleken Martina och började jobba på fabriken. Så istället för skivinspelningar och turnéer blev det barn och villa, vovve, Volvo. Tommy tycker att livet rullar på fint, men Martina håller inte med. Plötsligt släpper hon bomben, hon har träffat en annan och vill skiljas. Samtidigt visar det sig att fabriken som orten är uppbyggd kring ska läggas ner och produktionen flyttas till Estland.
Tommys liv rasar samman helt medan Martina glatt går vidare. Barnen föredrar att vara hos henne och den nya spännande mannen, Tommys mamma klagar och kritiserar honom och han börja dricka för att stå ut. Men så råkar han träffa den bedagade operasångaren Gunnel Aurell, en gång stor stjärna men nu en ensam åldring som kämpar för att hålla skenet uppe. Med hennes hjälp hittar Tommy sin röst och driv och visar att han inte är den loser som Martina trott...

En relationsroman med feelgoodinslag om ett äktenskap som går under och en bruksort som är på väg åt samma håll. Känslan av att ha förlorat allt men ändå tvingas resa sig och gå vidare. Styrkan i boken är vanligheten, karaktärer som varken är onda eller goda, som gör fel och sviker men styr upp det så gott de kan. Hela berättelsen byggs upp genom dialog, på gott och ont. Vissa delar är fantastiska, andra går på tomgång och blir tjatiga. Boken hade helt klart tjänat på att man vågat stryka 100 sidor. Men klart läsvärd även om jag hade velat ha mer tyngd i relationsdelen.

Betyg 3