Dick Harrisons bok ”Häxprocesserna” som ingår i bokserien Världens dramatiska historia är en bra och fängslande bok.

Dick Harrison börja med att berätta om häxprocesserna på europeiska kontinenten. Medelhavsländerna som fortfarande hade inkvisitionsdomstolar (romerska, spanska och portugisiska inkvisitionen) var skeptiska till häxeriförklaringar och krävde starkare bevisning. Tortyr var mindre vanligt, och bekännelser under tortyr tillmättes inte samma tyngd.

I mellan- och Nordeuropa försökte myndigheter förhindra häxprocesser genom lagändring, t.ex. att dödsdomar måste fastställas i högre domstol. Lärda människor protesterade mot tortyr och justitiemord, trots att de själva misstänkliggjordes och en del miste livet.

De stora häxprocesserna i Sverige började i Dalarna 1668 och ebbade så småningom ut i Stockholm 1676. Över 300 människor blev under den här tiden avrättade för häxeri, varav de flesta var kvinnor.

Hur kunde detta ske? frågar Harrison och förkastar idén om patriarkala angrepp på kvinnor. En hypotes är att häxerianklagelser var folklig respons på allmänt dåliga tider, men Harrison menar att enhetlighet mellan regioner är för stora för att kunna förklaras med socio-ekonomiskt vinklade modeller. ”Kort sagt, att finna en generell förklaring till det tidigmoderna Europas häxpanik är omöjlig”, konstaterar Harrison.

Betyg 5