Svårt att göra något annat än att sträckläsa boken.. Visa hela

Svårt att göra något annat än att sträckläsa boken, som ju alltid med hans böcker. Han imponerar, som alltid, med kunskaper om vapen, militär- och polisliv och har en välövad kunskap om hur man skall kunna förutse sina fienders nästa drag genom att försöka tänka som de.
Jag som är barnsligt lagd, vill ju att han kommer att fortsätta att åka runt i världen hitta och lösa problem, blev oroad av bokens slut.

Jag läste boken nyss och funderar över personerna... Visa hela

Jag läste boken nyss och funderar över personerna. Det finns inte så många av personerna som jag skulle vilja träffa i verkligheten. Möjligen Billy och Vanja. Är det så att personerna i deckare måste ha så utpräglat negativa egenskaper för att det skall bli spännande att läsa?*I denna bok har de flesta så svarta egenskaper. De är cyniska, otrogna, svartsjuka, hämdlystna, ensamma, fattiga och maktlystna? Huvudpersonen borde åtminstone ha mer värme och strävan efter rättvisa och godhet.

Här fortsätter Harrison att skriva om Ulvbjörn Vam.. Visa hela

Här fortsätter Harrison att skriva om Ulvbjörn Vamodsson som vi lärde känna i Ofärd. Han beger sig till Erin för att befria en hövdingadotter. Det är ett verkligt farligt uppdrag som han åtar sig som bot för sina nidingsdåd. Boken är mer lättläst än Ofärd. Harrison lyckas hålla tillbaks en del av sina digra kunskaper i historia och ger istället en intressant beskrivning av huvudpersonen. Ja, till den grad att man verkligen blir imponerad av Ulvbjörns tankar, kunskapshunger och längtan efter andlig befrielse från sin förbannelse.
Det skulle vara roligt om det kommer ytterligare en del som kan berätta hur det går för Tuva med hennes "nidingsarv". Boken gränsar till fantasy vilket är ett stort plus, för min del.

Jag håller med om mycket i de föregående recensent.. Visa hela

Jag håller med om mycket i de föregående recensenternas rader. Men, jag tycker mig förstå att Harrison egentligen vill skriva väldiga fantasyepos men hindras av att vara professor i historia. Han kanske känner krav på att skildringarna skall vara historiskt tänkbara. Det är verkligen synd, vilken underbar berättare han skulle vara om han skriver fantasy! Med all sin kunskap och detaljkännedom skulle skulle han kunna få oss fantasyälskare att vända blad efter blad. men som sagt, han bör inte belasta berättelserna med alltför många namn och släkter!