Den här boken har ett bra råmaterial och en OK story och kunde ha blivit riktigt bra. Men den är dålig. Seg och träig. Vet inte vad författaren gör för fel men det blir inte spännande och fartfyllt utan snarare långtråkigt. Kanske är det för mycket mässande i boken.

Det blir bara en tvåa i betyg.

Betyg 2

Lyssnade på den med Johan Rabeus som inläsare. Rabeus lyfter alla böcker han läser och jag tyckte boken var väldigt bra. Slutet drar dock ner betyget rejält i mina ögon.

Betyg 2

Jag ville så gärna att Jan Wallentins Strindbergs Stjärna skulle vara en bra bok. När jag fick den med sitt spännande omslag och baksidetext kunde jag knappt bärga mej. Iden och upplägget är en bok i min smak. Så gissa om jag blev besviken. Något som började mycket bra, om än med konstiga ordval och upplägg, blev snart jobbigt att läsa. Wallentin börjar på flera bra idéer och karaktärer men han drar aldrig ihop det. Det mesta lämnas som skisser och idéer. Boken är en DaVinci kod-Millenium kopia men missar det som gjorde DaVinci koden intressant; möjligheten att följa med i resonemanget utan att bara behöva köpa författarens slutsatser i blindo. Brown lutar sej mot välkänd mytologi och presenterar tavlor och dokument så att läsaren kan själv överraskas av V och pekande marmorfingrar. Men varken Andrees luftfärd eller Sven Hedins upptäckt är så känd och Wallentins teorier är vagt framlagda utan kittlande uppbackning och dessutom med en total fantasi som slutkläm. Detta gör att hela poängen missas. Vem som helst kan hitta på en fantastiskt teori kring gamla dokument. Poängen är att förankra dessa i verkligheten på ett sätt som övertygar.
Personerna i boken är många och flyktigt framlagda. Elena eller ”italienskan” påminner om Lisbeth Salander men är så fragmentariskt presenterad att man aldrig fattar tycker för henne. Don Titleman, bokens huvudperson övertygar inte med sitt trötta tablettmissbrukande som han kan eller inte kan hantera beroende på var i handligen Wallentin behöver honom utslagen eller hög. Eva Strand Titelmans advokat insisterar på 40-talsmode med höga blanka stövlar och skaldjurssallad när paret med begränsade tillgångar flyr till Europa. De mest berörande porträtten är Erik Hall som tyvärr dödas i början av boken och Titelmans farmor, Bube.
Under Wallentins författarporträtt får vi egentligen inget veta om honom heller, mer än att han sålt boken för rekordbelopp till 14 länder. Och det är i just detta, tror jag, problemet ligger, om jag nu får spekulera. Boken skulle ut, den var redan såld och man klämde ut den ca 6 månader till ett år för tidigt. Vad som hade behövts är en strikt lektör och rejäla bearbetningar. Då hade man haft en bestseller som kunde leva upp till sin hype. Nu faller den kort. Upprepandet av succéförsäljningen hjälper inte boken, utan förstorar dess skavanker och när Wallentin skriver i sitt ”tack till”, att vid de fåtaliga tillfällen där romanen avviker från verkligheten borde verkligheten ändra sej, så vill man ta fram den där stjärnan och punktera hans ego. Hade Wallentin och Bonnier presenterat en säker och genomarbetat bok, så hade den typen av chutzpah varit underbar.

Bokdebutant/Maria

Betyg 2

Riktigt usel! Mycket stavfel och konstiga meningar. Och en story som inte alls känns genomarbetad. Som tidigare sagts här och även i DN, så hade den här boken vunnit på en tuff lektör. Gör om, gör rätt.

Betyg 2

Om jag var förläggare och fick denna story pitchad skulle jag förmodligen svalt betet, skrivit ett kvickt avtal och slagit på stora trumman. Jan Wallentins tanke luktar nämligen succé.
Alla litterära ingredienser finns där. Mystiken, historien, spänningen. Synd bara att Wallentin inte har en aning om hur man bakar en kaka.

Det står ganska tidigt klart att man inte fått en svensk "Da Vinci Koden" i sin hand. Det är osammanhängande, ologiskt och orealistiskt.
Dessutom blir det nästan bara sämre och sämre och till slut vill jag bara avsluta och gå vidare.

Om Dan Browns böcker är svårsmälta som spånskivor är det här rena betongklumpen. Synd.

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Boken börjar riktigt bra, med ett mystiskt mord långt nere i en gammal gruvgång utanför Falun. Efter en bra start, så flummar boken ut mer och mer. Författaren lyckas få ihop Andréexpeditionen till nordpolen med SS-högkvarter i Tyskland, August Strindberg och Sven Hedin finns med i historien. På slutet skjuter folk ihjäl varandra i en stor pelarsal långt under nordpolens is.
Läs något annat.

Betyg 1

Recenserar ljudboken, inläst av Johan Rabeus (han läser alltid bra!).

Riktigt bra början med den introverta grottdykaren, som faktiskt känns rätt autenstisk i sitt sammanhang i full aktion. Referenserna till en för mig okänd grottdykar-community var också riktigt lovande och det var riktigt detaljrikt och spännande (...men var tog grottdykartjejerna vägen sen?). Sen anträder vi en alltmer sluttande nerförsbacke som sedemera faktiskt bokstavligen slutar i rena underjorden(!) ...suck!

Dålig SciFi blandat med Dan Brown-dravel, osammanhängande, osannolika personer, föräldralösa kids med osannolika "gåvor", osannolika händelser, gravplundring ( i Ypres av alla ställen!), material som "smälter samman " och separerar igen (...huuu, utomjordiskt, no doubt!)... etc, etc , etc. Don Titelman som person hade vissa poänger som "freak" med en väska full med piller, men... Detaljrikt, visst men ointressant och till slut riktigt jobbigt att lyssna till slutet.

Tyvärr, det började faktiskt rätt bra, men slutade, tja vad kan man sägad ...ointressant. Man kan lite misstänka "filmmanussyndromet" här.

Nu pallar jag inte för Dan Brown heller, något som gör mig ibland helt onormal i min omgivning.

Betyg 2