I romanen Grisjakten från 1968 får man som läsare via korta och närmast militäriska dagsanteckningar följa hur chefen för nyinrättade statliga myndigheten Statens Boskapsinspektion (SBI), Lennart Siljeberg enträget tar sig an uppdraget att hitta effektivare och mer smärtfria metoder att slakta svin. Huvudpersonens förmåga att med fräcka knep tygla alla upptänkliga byråkratiska hinder som uppstår längs vägen visar sig snart vara mycket effektiva. Frågan han dock aldrig reflekterar över är vad uppdraget egentligen syftar till?

En mycket finurlig liten roman det här. Jersilds tillvägagångssätt - att använda sig av dagboksanteckningar - är ytterst effektivt och gör det här till en ganska ruggigt berättelse. De korta noteringar som Siljeberg prydligt och metodiskt nedtecknar är tämligen fria från reflektion – noteringar av hur huvudpersonens bankkonto och handkassa utvecklas och svårigheterna att organisera slakten skiljer sig inte nämnvärt åt. Det handlar i båda fallen om strama kalkyler med siffror och procentsatser. Huvudpersonens totala avsaknad av reflektion leder tankarna till koncentrationsläger och det industriella utrotandet av människor. Och som inte det vore skrämmande nog får man som läsare ta del av initierade beskrivningar av ett byråkratiskt maskineri vars kuggar inte går att hejda när de väl satts i rörelse. Läs- och tänkvärd.

Betyg 4