Förnuft och känsla är Jane Austens sämsta bok. Den är ställvis tråkig och tjatig. Och vilka idioter Ellinor och marianne är, som hänger sig vid sina förälskerlser. Men vist e de Jane Austen alltid, och genomtråkig är den naturligtvis inte.

Betyg 3

Varför förnuft och känsla har blivit en klassiker förstår jag inte, de har i princip samma handling som alla Harlequin-böcker. Den har väl blivit klassiker bara för att den är den första "Harlequin-boken".

På en sajt: http://rinkworks.com/bookaminute/classics.shtml kan man läsa korta humoristiska beskrivningar av olika böcker, och om alla Jane Austens böcker har de skrivit:
Female Lead:
I secretly love Male Lead. He must never know.
Male Lead:
I secretly love Female Lead. She must never know.
(They find out.)
THE END

Det är mitt i prick, i alla fall vad gäller alla böcker jag läst. Trots det, eller kanske på grund av det, så gillar jag Austens böcker.

Betyg 3

Det är inte så mycket vad Austen skriver som spelar roll, utan HUR hon skriver. Bra bok, mycket sorglig emellanåt. Är nog den mest känslosamma hon skrivit (vilket titeln kanske avslöjar). Denna bok beskriver tydligt hur Austen befann sig mellan två tider - upplysningen (förnuft/Ellinor) och Romantiken (känslor/Marianne).

Betyg 4

Boken handlar om Elinor och Marianne och deras kärleksliv. I början kändes karaktärerna alltför lika dem i "Stolthet och fördom", men min åsikt förändrades så småningom.
Det är en typisk Austen bok, mycket genomtänkt, men tråkig på sina ställen. Ibland frustrerande när karaktärerna handlar precis tvärt emot det sätt man själv tycker.

I korthet är det här en lättsmällt Austen klassiker, men helt klart läsvärd.

Måste bara nämna att den nya filmatiseringen av den här boken är helt suverän.

Betyg 4

Boken är händelselös och tråkig i ganska många stunder. Jag tyckte att Marianne var jobbig och krävande men som tur är så gillade jag Elinor och tack vare henne så tog jag mig igenom boken. Inget vidare djup i boken men ända helt ok att läsa.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Underhållande och stundvis väldigt rolig. Handlingen var helt OK - jag fastnade främst för språket. Första Jane Austen jag läser och inspirerades verkligen till att läsa fler.

Betyg 5

Själva handlingen kanske inte erbjuder mycket till läsaren. Det som gör boken värd att läsa är Jane Austens vackra språk och berättarteknik.
Ska självklart läsas på orginalspråket :)

Betyg 4

Jag blir förbannad på att dom ska vara så jäkla lama mot dom där svinen till karlar!!!

Betyg 2

Efter makens död tvingas mrs Dashwood och hennes döttrar att flytta till ett mindre hus i Devonshire efter att döttrarnas halvbror lurat dem på arvet. Elinor och Marianne är äldre tonåringar men betraktas som giftasvuxna och då är det viktigt att maken är så välbeställd som möjligt samtidigt som deras värde på marknaden fallit efter flytten. Elinor är den förståndiga som går på förnuftet medan Marianne är impulsiv och känslosam. Genom det rika sällskapsliv de blir en del av träffar de olika män och då de är vackra och chosefria väcker de intresse hos det motsatta könet. Vägen till det äktenskapliga ståndet kantas av hinder i form av klass, svek och hemligheter och den tidens konventioner som gör allt så svårt. Och svårast av allt är att veta vad man ska lita på, förnuft eller känsla...

Äntligen har jag läst en av Jane Austens klassiker och trots de långdragna kärleksförvecklingarna måste jag kapitulera för Austens språk, stil och förmåga att leverera en berättelse. Klassikerstatusen är lika självklar och välförtjänt. Hennes förmåga att beskriva en miljö och dess personer är, även om hon var en del av den, mycket klarsynt och ibland nästan elakt fast på ett inlindat sätt. Som beskrivningen av adelsparet Middleton: "...för hur olika de de än var till temperament och uppträdande liknade de varandra mycket i fråga om den totala brist på talanger och smak som begränsade deras sysselsättningar utanför sällskapslivet til ett ytterst smalt område. Sir John var jägare, lady Middleton mor." Så skildras många av romanens upphöjda personer, ytliga, obegåvade och fast i den tidens konventioner. Ungdomar fick inte ens skriva brev till någon av motsatt kön med mindre än att de var förlovade, något som Austen också kritiserar. Som läsare reagerar man på att en 17-årig flicka ansågs giftasvuxen medan en 28-årig dito var passé på marknaden och fast på glasberget. Och om 17-åringen gifter sig med en dubbelt så gammal man sågs det som ett utmärkt parti för bägge parter... Men den låga medellivslängden gjorde att man behövde komma igång för att hinna få barn och ta hand om dem.

Bokens stora behållning är skildringen av livet i det tidiga 1800-talets överklass, där ärvda pengar är mer värda än förvärvade, där männen åtminstone emellanåt låtsas ägna sig åt affärer medan kvinnorna roar sig med sällskapsliv, skvaller och att hålla unga kvinnor och män på behörigt avstånd från varann - eller motsatsen när det finns chans till ett lämpligt parti... Ett äktenskap var i första hand en affärsuppgörelse, kärlek och attraktion var bonus.
Även om unga kvinnor hade det svårt var det inte helt enkelt för deras tilltänkta makar heller. Många unga män var ekonomiskt beroende av föräldrar eller släktingar och kunde ingalunda välja kvinna efter tycke och smak.

En läsvärd klassiker som tillhör den litterära allmänbildningen!

Betyg 4