Jag har nog aldrig gråtit så mycket för en roman. Danielle Steel spelar på ens känslosträngar hela tiden. Sedan är väll vissa känsligare än andra, men jag måste säja att hon lyckades då fullkomligt med mig. Jag grät ingenting under filmen "Titanic". Det kan man lugnt säja att jag tog igen det i den här versionen istället.

Största delen av boken är riktigt sorglig. Den handlar om en familj som var med på båten Titanic och hur de sedan lyckas komma över den tragedin som drabbade dem och komma tillbaka till vardagen igen.

Sedan får man veta rätt mycket om hur det var på båten under färden och hur det gick till. Det var riktigt intressant.

Mycket gripande som sagt. Steel har alltid varit bra på tragiska romaner. Även i denhär möter kärleken sina problem också. Jag gillar sådana böcker. Jag är alldeles för klyschig.

Betyg 4

Den största kärleken är inte nödvändlingtvis kärleken mellan en man och en kvinna. Det är troligen budskapet med denna bok.

Jag har alltid varit fascinerad av Titanic (borde väl egentligen säga intresserad, men det säger inte allt). Dessutom är ju sanningen att jag inte visste om hela Titanic före jag såg filmen då jag var 12 , (det var faktiskt en av dom första "riktiga" filmerna som jag såg. En fantastisk film får jag säga. Glömmer den aldrig. Älskar att se den om o om igen. men det var ju inte den jag skulle skriva om. I vilket fall som hällst fastnade jag genast för Den största kärleken när jag läste karins recension. Danielle Steels skildrig av katastrofen är mycket bra. Vilka detaljer! De gör mycket tror jag. Den delen som "handlar om Titanic" är faktisk riktigt gripande. Om detta är tack vare Steel eller det sorgliga ämnet veta jag inte. Grät gjorde jag dock inte, fast det gör jag sällan när jag ser filmen heller. Eller vet inte. Det beroe så mycket på den egna stämningen. Men ja, visst är Steels skildring gripande.

Tyvärr är resten av boken inte lika bra. Philips död kommer aldeles för snabbt och är alldeles för väntad. Och allt det där med Hollywood verkar ganska orealistikt/långsökt. Så lätt kommer man väl inte in i Hollywood. Eller gjorde man det på 20-talet? Vet förstås inte.

O slutet då? Alldeles för förutsägbart. Gick bara och hoppades att det INTE skulle sluta som det gjorde. Visst var det lyckligt, och ganska realistikt.

Ska de bli en 3a eller en 4a? Det ligger nog på gränsen. Men visst var det en bra bok trots allt...

Betyg 4

En underbar bok av en superförfattare...

Betyg 5