Onda själar

Han har döpts till Kommoden därför att han suttit så länge på det sovjetiska "specialsjukhuset" att han blivit som ett inventarium. Han har hamnat där efter att ha fällt för staten misshagliga yttranden; med sovjetisk logik är han alltså mentalsjuk. Behandlingen han får syftar till att få honom på knä: en god sovjetmedborgare ska ingen annan vilja ha än partiets.
Kommoden ges en kort respit från den brutala medicineringen: som ett led i ett psykiatriskt experiment får han penna och papper, man vill se hur han nu förmår uttrycka sig.
Medan Kommoden sakta hämtar sig från drogernas och "inpackningarnas" nedbrytande verkan skriver han ett hemligt dokument: om människorna omkring honom i den helvetiska miljön, om ondskans mekanism, om det godas omöjlighet på jorden. Någon gång också om den sällsammaste av drömmar: paradiset.
Som det sista trotsiga blosset från en slocknande fyrverkeripjäs glider Kommodens tankar över det stora mörkret. Banan är given, blossets öde ofrånkomligt.

Medelbetyg: 2 (1 röster)