När jag först såg den här boken blev jag eld och lågor. En kriminalroman med handlingen förlagd till Malmö. Alltid kul att läsa om en stad man känner så väl.

Men besviken blev jag. Kriminalroman är inte rätta ordet för den här boken. Handlingen kommer i skymundan och utvecklas inte speciellt mycket. Det mesta handlar om Nils Forsbergs filosofiska tankar och de är nattsvarta. Hela boken går i moll och man blev smått deprimerad av att läsa hans beskrivningar av Malmö som om det vore en stad i ruinens brant.

Tyvärr har jag redan köpt uppföljaren Grindväktaren och det är väl lika bra att läsa den med en gång så har man det gjort. Därefter kan man försöka få upp humöret igen.

Betyg 3

En smått deprimerande läsning om polisen Nils Forsberg som är en allmänt tråkig figur. En alkoholiserad man med djupt tänkande nerstämda tankar om sitt Malmö. Trots att han degraderats till att hålla på med hittegods får han ändå hålla i en utredning om funna döda barnkroppar. Som deckare kan den bli en besvikelse men ibland finns det intressanta glimtar om Malmö. Boken är välskriven även om det känns som det saknas något för att kalla den en deckare.

Betyg 3