Jag har ersatt Agatha Christie med Ellery Queen. Det är mestadels tacksamt. Båda författarna verkade under samma period och båda har lätt opersonliga personkaraktärer som löser brott med bravur. Som läsare blir man aldrig särskilt gripen, inte på ett vare sig positivt eller negativt sätt. Det här är böcker som dövar tankeverksamheten. De gör en inte känslomässigt involverad på något sätt.

Skillnaden mellan Queen och Christie är kvalitéen. Christie är nästan alltid bättre, till och med i böcker som är sämre skrivna. Christie har blivit välsignad med utsökt dramaturgisk känsla. Queens böcker är ofta mer "genomtänkta" men saknar på samma gång nerv och stark intrig.

I "Katt med nio svansar" härjar en massmördare i New York. Han väljer vid första anblick sina offer godtyckligt och tar livet av dem genom att strypa dem med silkestråd. Ellery Queen engageras som galjonsfigur utåt. Borgmästaren är redo att offra honom ifall mördaren inte kommer bli gripen. Under den spända tid då mördaren uppsöker offer efter offer förändras klimatet i staden. Rädslan ekar mellan hus och väggar och orsakar upplopp till polisens stora bekymmer. Queen måste ta fast mördaren och han måste göra det innan stadens invånare bildar medborgargarden.

Ytligt sätt är detta en ganska enkel och tråkig bok. Gräver man sig under ytan hittar man en djuplodande psykologisk intrig. Tyvärr lyckas inte författaren/författarna förvalta idéen särskilt bra. Boken är ungefär 100 sidor för lång och saknar nerv. Visst läser jag - men inte med njutning. "Katt med nio svansar" får en tvåa i betyg.

Betyg 2