Dubbelrosen

En typisk Rosamond Smith (Oates) med alla de klassiska ingredienserna. Tvillingar förstås – och inte bara tvillingar, allting i den här boken handlar om par, likheter, upprepningar, allt som är "dubbelt".
Och så passionen, den oerhörda passionen som driver den naive, snälle och konventionelle mannen som drabbas att förstöra sitt och andras liv och gör honom kapabel till vad som helst, verkligen vad som helst. La femme fatale, den otroligt vackra och gåtfulla och amoraliska. Den sterila övremedelklassfamiljen i den välbärgade förorten där allt har blivit till aska, där allt är yta och sken och där tonårsbarn och föräldrar nästintill hatar varandra. Den Goda Människan – för mitt i denna karriärvärld finns förstås en god människa, alltid en man – som vill så väl och försent fattar att alla de färgstarka typerna på andra sidan hans luftkonditionerade inhägnad är obeskrivligt otacksamma och i de flesta fall obeskrivligt ondskefulla också.
Även om man vet att tragedin kommer att ha sin gång, så vet man aldrig riktigt HUR alltsammans kommer att turneras, det finns ständigt så oväntade vinklingar på ödesdramat och man tror hela tiden att man ska bli överraskad. Men det blir man inte, och det är heller inte meningen. Men förväntan suger en vidare och man läser upphetsat romanen till dess slut.

Medelbetyg: 4 (1 röster)