Fuchs gör en störtdykning i den underbara läkarvärlden där buktalardockor, storronder och bildvisningar är vardagsmat.

Lika rolig som "Visst är ni sjuk", som handlar om hypokondrikerns liv och leverne under den infernaliska vägen mot medicin som hjälper (och helst en inskrivning). Personligen tycker jag nästan att den här är bättre. Den är elak men aldrig personlig. Visserligen kan man ana att Fuchs gör små stick mot sina kollegor, men det känns aldrig nedlåtande.

Fuchs är tyvärr en mycket ojämn författare som har gjort sig skyldig till några böcker av skitkvalité. Den här är en av hans bästa.

Betyg 3