New York 1924, Peter och Patricia gifte sig unga och har ett modernt och jämlikt äktenskap. Båda festar, dricker (för mycket) båda röker och båda arbetar. De tror på sexuell öppenhet och ärlighet, helt i tidens anda. Så när även Patricia har ett engångsligg berättar hon det för sin man. Big mistake, han kan inte ta det och lämnar henne på stört. Nu är Patricia singel och exfru, men den juridiska skilsmässan dröjer. Hon har sitt arbete, finner ett boende och försöker njuta av sin frihet. Men det går inte så bra, fast männen flockas kan hon inte släppa Peter. Det är fortfarande männens värld och deras villkor gäller...

Exfrun fick stor uppmärksamhet när den kom ut första gången 1929, det blev en bestseller och författaren nämndes på samma gång som Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway. Men framgången hade sitt pris, Parrott blev skandaliserad då alla trodde att boken var självbiografisk. Även fast hon fortsatte skriva kunde hon aldrig upprepa framgången och hon dog utfattig 1958. Nu har den kommit i nyutgåva, med feministiska förtecken, och fått en ny stor läsekrets.

Boken känns väldigt modern, närmast tidlös, och tar upp det eviga dilemmat hora-madonna. Kvinnor ska vara frigjorda, men bara lagom och med rätt person. Och även när kvinnan är självgående ekonomiskt och socialt kan hon inte släppa männen och längtan efter en kärnfamilj. Som Patricia sa till sin vän Lucia som är i samma situation, "en exfru är en kvinna som alltid pladdrar om hur härligt det är med oberoende, så länge hon är nykter - men ältar sin förlupne makes dygder och illdåd när hon fått ett glas för mycket." Eller "en exfru är en kvinna som fått nackspärr av att blicka tillbaka på sitt äktenskap".
Och det stämmer på Patricia, hon kan inte glömma Peter och vill inte gå med på skilsmässa så han kan gifta om sig med älskarinnan. Först när hon träffar kärleken ändrar hon sig, men då dyker andra svårigheter upp...

En både sorglig och smårolig bok, lite tjatig i början med just det ältande hon självironiskt erkänner. Åtminstone jag häpnar över hur exfruarna orkar med allt festande och drickande och ändå klarar jobbet. Flera av de män hon träffar är lite udda och det annorlunda livar upp boken. Det är männens värld men är de lyckligare för det? Slutet är intressant, är det lyckligt eller olyckligt? Jag tror omdömet hänger på om läsaren är man eller kvinna...

En klart läsvärd bok utan vare sig offer eller förövare och som står sig bra med hundra år på nacken!

Betyg 4