En skolflicka skriver ner små berättelse i en skrivbok och får beröm av sin lärare. Sporrad av detta blir allt och alla som hon möter under uppväxten stoff till berättelser. Som den bastante ryssen som handlar i hennes kassa och pojkvänner som hellre högläser romaner än hånglar Men som vuxen läser hon också, inte bara deprimerade kvinnliga poeter. Att leva genom litteraturen kan göra att det man läser framstår som verkligare är livet.

Det här låter väl bra, en tjej som älskar böcker, har ovanliga vänner och gör ständiga hänvisningar till världslitteraturen. Men skenet bedrar, trots det positiva anslaget är det en helt hopplös bok, jag gav upp efter 50 sidor. Dels beror det på alla detaljerade beskrivningar av allt och alla, berättelsen kommer ingenstans. Men främst på att dessa ordmassor inte bryts av dialoger eller styckeindelning. Det är typ max antal ord som går att trycka in på en boksida hela tiden. Men naturligtvis har boken fått strålande recensioner hos alla från The New Yorker till Karl-Ove Knausgård. Visst är livet för kort för att slösas bort på tråkiga böcker men ändå känns det som att jag missat något. Väldigt synd att författaren gör det svårt för läsaren, med en luftigare text hade den kanske fungerat för mig.

Betyg 1