Denna bok är väl mera av en deckare där handlingen lagts någonstans i en fjärran framtid.

Betyg 3

En av Asimovs första romaner som trots att den är skriven på femtiotalet känns märkvärdigt fräsch. Jorden är överbefolkat och står under övervakning av de femtio rymdvärldarna som inte vill ha en agressiv jord. Dessa opererar från en stängd bas, Rymdstaden. Den andliga misären på jorden är utbredd och människorna tar i tanken sin tillflykt till den lyckliga tid när jorden dominerade rymden, och en nykonservativ rörelse drar till sig stora människoskaror trots myndigheternas tvehågsna motstånd. Detektiven Elijah Bailey får i uppdrag att utreda ett mord på en "rymdis". Till sin hjälp får han efter påtryckningar från Rymdstaden hjälp av en polis som visar sig vara en robot. Tillsammans går de en svår uppgift till mötes.

Att boken är femtio år gammal märks främst på avsaknaden av våld. En deckare (SciFi eller inte) utan knallar och pangar känns nästan overkligt. Själv kan jag tycka att det är skönt med en bok om mord som i likhet med Agatha Christie inte frossar i blod och elände.

Boken har däremot en rad problemställningar som är plågsamt moderna. Människornas benägenhet att möta nya utmaningar med att vilja att gå tillbaka till en romantisk forntid känns igen från lajvande rollspelsfanatiker, kristen back-to-basicshöger och stenkastande EU-kritiker. Elijah Baileys mer återhållsamma kritik gör att han hamnar i kläm mellan sin familj och sin övertygelse.

En annan aspekt som gör att boken känns modern är samspelet mellan Bailey och hans robotmotsvarighet R Daneel Olivaw. Deras olika kynne och egenskaper kompletterar varandra utmärkt, och det är skönt att det finns en sidekick som har lite mer personlighet än att bara stirra förbluffad när deckaren lägger fram sina briljanta slutledningar (sänk ditt huvud i skam kapten Hastings). Dessutom är Elijah Bailey befriande mänsklig i det att han faktiskt gissar fel ett antal gånger.

Bokens främsta behållning är doch att den problematiserar kring förhållandet mellan människa och maskin. De filosofiska resonemangen är i mitt tycke mycket tänkvärda.

Asimov är inte den store stilisten, men den okomplicerade prosan fungerar ganska bra, även om den kan bli lite torr alltemellanåt. Men sammantaget är det en spännande (men oblodig) deckare, en bra Science Fiction och en läsvärd bok på det hela taget.

Betyg 4

Människorna på jorden stretar emot när de andra befolkade planeterna försöker få dem att använda sig av robotar. Huvudplaneten Aurora upprättar en ministad på jorden, Skycity, för att kunna bearbeta jordborna bättre. När det så sker ett mord i Skycity, på den mest framstående robotkonstruktören, misstänker man att extremistiska konservatister från jorden har begått mordet. För att undvika en interplanetär kris får kriminalsinspektör Lije Baley i uppdrag att lösa mordet. Till sin hjälp får han en polis från Skycity. R Daneel. Robot.

För att vara Asimov känns boken ganska medioker.
Asimov brukar vara duktig på att bygga upp en tät dramaturgi och plantera hyfsat trovärdiga intriger. Men ”Stålgrottorna” känns både ointressant och icke trovärdig.
När intrigens höjdpunkt avslöjas på slutet känns den krystad och hela boken förefaller vara tilkommen för att fylla i några luckor i Asimovs ambitiösa hoptråcklande av alla sina böcker till en helhet som beskriver mänsklighetens utveckling från idag till evig framtid.
Och har man läst de flesta av hans andra böcker känns det spännande att få svar på några frågor, men inte mycket mer än det. Som fristående bok kändes den oengagerad.

Betyg 2