När jag trodde att jag läst allt som fanns att läsa om Stiftelsen hittade jag överraskat den här läckerbiten på biblioteket - inte en fortsättning (vilket jag tyckte var skönt eftersom den sista i serien inte lämnade något vettigt att bygga vidare på) utan en prolog. Nu får läsaren följa Hari Seldons äventyr när han börjar utveckla sin psykohistoria som sedan kommer att ligga till grund för Stiftelsen. När Seldon lägger fram sin teori blir han plötsligt Vintergatans intressantaste person, för vem skulle inte vilja lägga vantarna på en möjlighet att kunna förutsäga framtiden? Seldon befinner sig plötsligt på flykt med uppgiften att försöka utveckla sin teori för att kunna rädda det söndervittrande Imperiet från förfall.
Typiskt Asimov, underhållande läsning med en twist på slutet.

Betyg 3