Ställ ut en väktare är en uppföljare till den ikoniska "To Kill A Mockingbird". På svenska heter den lite av varje, "Dödssynden" eller "Att döda en härmtrast". (Behöver verkligen alla titlar översättas?) Det är lite udda att denna bok skrevs innan "Dödssynden", men höll inte hos förlaget utan manuset stoppades undan och dök upp först 50 år senare. Istället skrev Harper Lee in sig i litteraturhistorien med "Dödssynden" som utspelas 20 år tidigare.
I boken kommer den nu vuxna Scout hem till Maycomb i Alabama, på semester från New York där hon bor och arbetar. Nu använder hon sitt riktiga namn, Jean Louise, och är hemma för att hälsa på sin nu 72-årige far Atticus som är hårt ansatt av reumatism. i Maycomb finns också pojkvännen Henry, som hon har ett slags distansförhållande med. En dag går hon på ett så kallat medborgarråd och ser till sin förfäran att både hennes far och pojkvän är där. De lyssnar på en man som hetsar mot den svarta befolkningen. Hela hennes värld rasar, fadern har alltid varit hennes förebild och ideal, nu lyssnar han och Henry på en fullblodsrasist utan att protestera det minsta. Jean Louise flippar ur helt, skäller ut bägge och beslutar sig för att lämna familjen och Maycomb för gott...
Det sägs att manuset publicerade som det var, utan redigering, och med Harper Lees godkännande. Jag förstår tanken, men det höll inte då och håller inte nu, rent litterärt alltså. Det är lite svamligt och osammanhängande, i synnerhet i slutet. Några återblickar på Scouts barndom känns bara som utfyllnad och den har inte samma stringens som föregångaren.
Rent idémässigt är den däremot lysande, inte svartvit som "Dödssynden" utan mer gråtonad och realistisk, där bägge sidor har sina poänger. Följaktligen har den inte alls fått samma uppmärksamhet som föregångaren, nu blev det plötsligt besvärligt då den inte är så korrekt i sin syn på vad rasism egentligen innebär. Grunden för konflikten i boken är det utslag av Högsta domstolen som förbjuder segregation i skolan, svarta och vita barn ska gå i samma klass. Självklart för oss och till synes lätt att ta ställning till, men riktigt så enkelt är det inte.
Intellektuellt är "Ställ ut en väktare" definitivt den mer ambitiösa av de två romanerna, den obehagligare och i mitt tycke intressantare, men den lämnar som sagt en hel del att önska i genomförandet. Läsaren måste själv ta ställning till om den tidigare genomgode Atticus är en hycklare och svikare, eller en realist som inser att allt måste ske i lagom takt för att inte leda till våld och kaos. Samma dilemman ser vi i dagens integrationsdebatt, människor ute i landet känner sig marginaliserade och överkörda av politiska beslut som är välmenande men kanske inte alltid genomtänkta.