En man gör en vandring bak till det som hände i ungdomen 40 år tidigare med hopp om att kunna förstå vad som hände då och vem kvinnan var som han älskade.. Till hjälp finns en svart anteckningsbok. Men 40 år är lång tid och kvarteren i Paris är inte riktigt detsamma som då.

Språket i berättelsen är lågmält och det tog lite tid innan jag blev fachinerad av berättelsen.

Boken är ett fynd för de som varit i Paris och den kan ge åtskillig igenkänning av olika platser.

Betyg 3

Vacker, drömsk, intensiv och lagom kort i all sin enkelhet. Fint, ja.

Betyg 4

Nätternas gräs, Patrick Modiano, Elisabeth Grate Bokförlag 2013 i översättning av Anna Säflund- Orstadius

Det sägs att första meningen i en roman är viktig, att den ska fånga resten, få igång ett intresse. Modianos inledning ”Ändå drömde jag inte” kändes så rätt och kom att sätta sin prägel för resten av romanen.

Jaget går omkring på Paris gator och minns och om det inte vore för hans anteckningsbok så kanske han hade trott just det, att allt var en dröm. På något vis känns det som en rätt angenäm tillvaro, att gå i ens egna fotspår och minnas, men också lite sorgligt. Det är som att han vill återupptäcka sig själv och sina känslor just i den stunden han samtidigt förlorat dem. Han söker en kärlek som försvann för 40 år sedan, där i Paris, hoppas finna ett svar på gåtan Dannie.

Jag tyckte om tonen, stämningen, ett strövtåg i det förgångna, men också ett slags besatthet att få veta. Det är en tunn bok berättad i en monoton ton, så formatet känns rätt, det hade nog varit svårt att fylla ut den mer och samtidigt hålla intresset uppe. Det nämns barer, caféer, gatunamn och nummer, hela vandringen i minnen framkallar hos mig en noir känsla.

Kanske är det så att när vi går i våra egna fotspår så kan vi också lämna dem, hoppas det.

Jag avslutar med en fras ur boken,”Greps av en lätt svindel som drabbar en vid de där tillfällena då en spricka, öppnas i tiden”.

Betyg 3