Maria sjunker bort från man, barn, arbete, vänner och förhoppningar och in i sjukdom. För det enda hon får tag i när hon famlar efter stöd är den såpade pålen.

Betyg 4

Det här var en bok som passade mig. Inga onödiga utsvävningar - en ren berättelse om Maria och hennes mödosamma försök att få ihop livet med man, två barn, deltidsjobb och distansstudier.
Jag ville hela tiden veta hur det skulle gå för henne och hennes familj så när jag hade läst halva boken sträckläste jag resten.
Mycket läsvärd!

Betyg 4

Maria. tvåbarnsmor, har gått ner till deltid på jobbet och studerar nu halvtid med konsthistoria. Hon vill lyckas med studierna men allt känns svårt. Hon försöker hitta kraften genom alkohol men går in i en depression. Det här är en berättelse som känns som verklighet. Den utspelar sig en tid tillbaka vilket kan ses genom att rökning förekom inomhus på serveringar.

Betyg 3

Ta itu, Kristina Sandberg 2003 Norstedts Förlag


En berättelse om en kvinna, Maria som sakta är på väg in i en depression, som läsare förstår man inte det först, men man känner verkligen hennes destruktivitet. Maria har två barn 7-åriga Siri och 9-åriga Fredrik och maken Anders, hon är trött för det mesta och äktenskapet skaver, hon känner krav från Anders, barnen och arbetet. Det man kan ge henne kredit för är att hon försöker föra in något nytt i sitt liv, Maria börjar på en distanskurs i konsthistoria, även om hon går ner i arbetstid så blir det efter hand ännu en belastning, mycket för att hon har så stora ambitioner på sig själv och att den övriga familjen inte riktigt förstår vad det ska vara bra för.

Det blir konflikter och irritationer, Maria blir tröttare, orolig att hon inte ska klara kursen, klara hemmet och familjen. Hon smiter undan, skyller på migrän, dövar oron med whisky och är dessutom otrogen. Hennes beteende blir mer och mer destruktivt.

Ingen roman man blir glad av precis, antar att det är inte heller är syftet. Berättelser framkallar olika känslor, det är den behållning man får, men jag vet inte vad det här förde med sig för behållning annat än att jag blev irriterad på Maria, hon blev så självcentrerad och självdestruktiv, försökte smita undan ansvar genom att döva sig. Svårt att se barnens smärta. Men när man till slut inser att hon gått in i en djup depression faller mycket av försvaret, men samtidigt hur mycket ska det ursäkta?

Jag antar det här är ett sätt att visa på strukturer, kvinnors boja. Jag tänker när Marias mamma kommer till deras hjälp, putsar fönster och lagar hemgjorda köttbullar, familjen blir glad, men hur känner Maria, blir det ett till krav på henne att vara som sin mamma? Det kan man knappast lasta hennes mor för, var och en måste bestämma över sitt liv, okej alltid inte så lätt, var och en har sitt. Hur vet vi om Anders är nöjd med sitt liv, sitt arbete när försörjningsbördan dessutom blev tyngre. Livspusslet som det så populärt kallas, är förvirrande, kanske mer nu när vi ska bryta nya vägar än förr, men med det sagt menar jag inte att det var bättre förr, men vi borde mena väl med varandra.

Betyg 2