En öppen vinter (2010). Med en blandning av prosa och lyrik – prosalyrik – betraktar och kommenterar här den åldrande artisten och författaren Ulf Lundell sin närmaste omgivning. Lantliga miljöer från Simrishamn varvas med vandringar och betraktelser från dåtidens och nutidens Stockholm. Uppbrott och tillbakablickar, betraktelser av de tilltagande sprickorna i välfärdsstaten och återkommande musikreferenser – med andra ord mycket av den Lundell som jag lär känna genom såväl musiken som tidigare romaner. Men ändå inte. Skildringarna andas genomgående en trötthet och uppgivenhet, vi möter här en artist som inte längre orkar engagera sig så mycket, som måhända har tappat livsgnistan. Lundell beskiver det som vanligt bäst själv:

”jag vet inte vad jag vill med det här livet längre
uppdraget är slutfört
engagemanget är noll
allt är läst
allt är hört
allt är sett”

Kan vi då väntas oss att vi hört och läst det sista av Ulf Lundell? Knappast, för skaparlusten lär inte hålla honom borta särskilt länge även om den ungdomliga glöden kan ha har falnat en del med åren. ”En öppen vinter” läser jag med mycket blandat intresse, men helt ointressant blir den aldrig.

Betyg 3