Älskade barn
Marianne Fredrikssons ”Älskade barn” är en väl sammanflätad roman där nya aspekter får tidigare intryck av aktörerna att ändras, vilket faktiskt är rätt ovanligt. Huvudtemat för boken är kvinnomisshandel och hur en kvinna tar sig ur ett destruktivt förhållande. Utan att beröva mannen som slår ansvaret och skulden för sitt beteende komplicerar författaren misshandeln och visar tydligt att det alltid har funnits människor (och i människor inkluderas män) som aktivt försökt motarbeta kvinnomisshandel. Boken visar också en väg till försoning utan att kvinnan kapitulerar och går tillbaka till mannen som slog. Motiven för att en man slår beskrivs i boken som vanmakt och dålig självkänsla. Inte manlighet och patriarkaliskt maktbehov.
Huvudpersonen, Katarina Elg, strävar efter frihet och självständighet och hoppar därmed från man till man. Men en sommar träffar hon amerikanen Jack som resulterar i en graviditet. Det är då Jack slår henne medvetslös. Hon får då stöd av sin bror som är präst och hans fru Erika som till en början verkar sträng, självgod och tråkig men som sedan visar sig bildad, omtänksam och förstående. Katarinas mor, Elisabeth, är också en stödperson och har själv varit utsatt för misshandel av Katarinas fader. Katarina får läsa om detta i ett antal brev som mamman skrivit till henne. Ett mycket bra skönlitterärt grepp där en historia sammanjämkas med huvudhistorien. Hon får dessutom stöd av en konstnär och de två utvecklar en förälskelse. Kontentan av boken är vikten av egenmakt, uppgörelse, att våga gå vidare och förstå att det är en minoritet män som är skitstövlar och inte alla män. Boken visar också att frihet och självständighet förutsätter ett sammanhang och en trygg gemenskap.