Detta är en av mina favoriter bland Fredrikssons böcker. Den skildrar Noa och hans familj innan Floden kom, hur han får i uppdrag av Gud att bygga en stor båt och allt förarbete och planering innan arken börjar ta form. Människor runt om honom skrattar och hånar honom men han är full av tillit till sin Gud och gör som han blir tillsagd trots åtskilliga tvivel. Jag gillar sådana här böcker som skildrar en historisk händelse på ett sätt som gör att man känner att så här kan det ha varit. Marianne Fredriksson har den förmågan och denna bok är definitivt inget undantag.

Betyg 4

Det är så intressant att få läsa om bibelns historiska händelser och personer. Det blir en mer personlig belysning avBibeln. Jag gillar denna bok

Betyg 4

Det var länge sedan jag läste Syndafloden, men det är en bok av Marianne Fredriksson när hon fortfarande är i sin fulla kraft och skriver det hon skriver bäst om: tolkningar av bibliska händelser.
Det är en vacker, rik och klok bok som jag någon dag med stor glädje kommer att läsa om.

Betyg 5

Tyckte jättemycket om denhär boken!! Är generellt mycket förtjust i Marianne Fredriksson, och detta är en av de bättre!

Betyg 4

Ännu en väldigt bra bok från bibeltiden av Marianne Fredriksson, mycket vacker, mycket stark.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Syndafloden, Marianne Fredriksson 1990 Wahlström & Widstrand

Noa är utvald av Gud att bygga en ark för att rädda sig och sin familj undan den syndaflod Gud tänker dränka jorden i, skaparen har verkligen tröttnat på människorna, att han gav människan en fri vilja var ett stort misstag. Noa får även ta med de människor som han tycker kommer att behövas för att bygga upp ett nytt samhälle, han ska också värna om djurarternas överlevnad. Det blir ingen liten båt som ska byggas.

Det är en tung börda Noa får på sina axlar, vilka ska han välja, hur ska han kunna se sina skeppsbyggare i ögonen när han vet att han inte kan ta med alla, och hur ska han undgå uppmärksamheten och misstänksamheten. Detta kommer att bli det största skepp man någonsin byggt. Noa tvivlar på sig själv och Gud, han tappar till och från tron och är arg på sin gud som kan vara så grym. Samtidigt råder ondskan i Nordriket, där den nye kungen förklarat att Gud är död och låter mörda alla av prästsläkt och skär halsen av dem som protesterar.

Romanen väckte min nyfikenhet, så pass att jag tog fram min konfirmationsbibel och läste om Noa, en ganska kortfattad berättelse, men ett slog jag fast på att Gud lovade att han ”härefter icke mer dräpa allt levande”, det känns som han inte behöver det heller, samtidigt säger Gud till Noa att ”den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bliva utgjutet”, det känns som hämnd och att Gud använder människan som sitt redskap och avsäger sig allt ansvar. Det är klart då har vi det här med den fria viljan!

Fascinationen med att läsa är att det väcker funderingar och att det öppnar sinnet för mer kunskap. Kanske är det därför man skriver om något som redan finns på pränt för att spinna vidare på ämnet, en del funderar bara, andra gör något åt det, som att skapa en ny berättelse utifrån en ram.

Marianne Fredriksson skriver enkelt och fängslande, hon har en förmåga att tränga in i människopsyket, hon beskriver relationer mycket trovärdigt, ett är säkert hon var en stor berättare som inte saknade fantasi. Då och då är hon på gränsen att tippa över till det banala, vilket bidrar till att karaktärerna blir lite väl generaliserade. Människorna i ”Syndafloden” beskrivs väldigt psykologiskt, men det är någonting som stör mig lite, det känns lite för tillrättalagt och förenklat, men samtidigt ställs inte godhet mot ondska, det finns förklaringar och många bottnar i människors handlingar. Allt sammantaget så är jag lite kluven till Fredrikssons sätt att skriva, men trots mina påpekande så hade jag stor behållning av ”Syndafloden”.

Betyg 3