Underrubriken är "En roman om kriget världen glömde". Och författaren gör allt för att visa på att det var fel att glömma. För Afghanistan är i hans ögon en så vacker, ståtlig, underbar plats dör de vackraste, ädlaste, stoltaste folken bor. Och de strider så ädelt mot de elaka, skitiga odisciplinerade ockupanterna - Ryssarna - och lägger inga fingrar emellan.
Visst låter det propagandistiskt/nationalistiskt? Och det är det. Helt okritiskt national(och krigs-)romantiskt så man blir illamående. Mycket av det Shah säger stämmer säkert, dels om Afghanistans "stolta" historia, och dels om kriget och ryssarna, men det hela blir så klibbigt romantisktsentimentalt, så det är svårt att ta något på allvar.
Dessutom är det ganska dåligt skrivet, i allafall om man ser det som helhet. Romanen består av ett myller av människor som löst sammanfogas (till slut) och händelser som bara nästa hör ihop. Det blir en alltför löst ihophållen helhet med för mycket fokus på krigstaktik och vapenidentitet.
Återblickarna (författarens historiska exposeer över Afghanistan) blir nästa alltid långtråkiga och känns fantastiskt mossiga i sitt romantiska skimmer.

Betyg 2