Detta är en historia som börjar som ett "vanligt" triangeldrama. Men eftersom historien utvecklas blir den allt annat än en vanlig berättelse. Murakami undersöker våra inre dimensioner, och kanske de yttre också. Finns mer än en dimension? Vad kan skulle kunna göra att man ges möjlighet att träda in i en parallell verklighet? Detta tema hade jag inte väntat mig. Och efter att ha läst boken är jag ändå inte säker på om detta vara vad författaren avsåg att framställa. Kanske finns det bara där, vi vanliga dödliga ser det bara inte?

Det låter som science fiction, men såvitt jag förstår klassificeras det inte så. Egentligen är det en fin kärlekshistoria som inte får något lyckligt slut.

Betyg 4

En helt okey bok men inte lika magisk som hans tidigare böcker.

Betyg 3

Sputnikälskling handlar om den kringflackande författarinnan Sumire, som i bokens inledning förälskar sig i den asexuella affärskvinnan Myu. Förälskelsen leder till att Sumire följer Myu till en grekisk ö där hon försvinner under mystiska omständigheter. Berättelsen tecknas av den försynte läraren K (en blinkning till Kafka!), som under sin studietid olyckligt förälskat sig i Sumire. K beger sig ut på en svindlande jakt efter sin älskade, en jakt som visar sig innehålla allehanda fallgropar…

Efter att tidigare läst Murakamis ”Kafka på stranden” och Fågeln som vrider upp världen” slogs jag inledningsvis av översättningen. Medan de två föregående romanerna översatts av Eiko och Yukiko Duke har översättningen av Sputnikälskling överlåtits till Vibike Emond. Och skillnaden är faktisk påfallande. Utan att överdriva vill jag påstå att det nästan var som att läsa böcker av två helt olika författare! Eftersom jag var invand med Eiko och Yukiko Dukes översättning störde jag mig i början på den språkdräkt som denna berättelse iklätts. Men efter ett tag hade jag vant mig vid den ”nya” berättarrösten och tänkte då inte mer på saken (men visst är det intressant att översättaren sätter så pass stor prägel på läsupplevelsen).

Hursomhelst, berättelsen har tydliga likheter med de två tidigare alster som jag läst av Murakami såtillvida att handlingen glider mellan två världar – den reella och en mer drömsk parallellvärld. Jag kan även se vissa tydliga likheter med Alessandro Bariccos mästerliga ”Silke” som kom ut året före den här romanen. Lite förenklat skulle man kunna säga att Sputnikälskling till form och innehåll utgör en förkortad och betydligt blekare version av ”Fågel som vrider upp världen” men en längre och mer pladdrig form av ”Silke”. Vad jag saknar mest i Sputnikälskling (jämfört med de andra böcker jag läst av Murakami) är antagligen de historiska sidoberättelserna som där förmådde att lyfta handlingen. Och kanske saknade jag också de tidigare översättarna även om detta inte kan ha varit helt avgörande. Vibike Emond har otvivelaktigt fått tampas med ett betydligt tunnare översättningsmaterial.

Inte alls så pjåkig även om trean får anses som ganska svag.

Betyg 3

Det var ett tag sedan jag läste denna boken nu, men efter att ha läst flera av hans andra böcker så tycker jag inte att sputnikälskling är bland hans bästa. En sak som jag minns att jag reageade på var att det i princip bara handlar om tre personer. Jag kan tycka det blir lite tråkigt. Hans andra böcker innehåller ofta många fler och det blir på så sätt intressantare

Betyg 3

Tvåa.

Betyg 2

Lika tungt och obevekligt som när kontinentalplattorna rör sig känner vi vad kärleken kan vara - något mellan dröm och verklighet, mellan ljus och mörker, mellan liv och död.

Betyg 4

Den unge läraren K är olyckligt kär i sin vän Sumire, en begåvad men rastlös tjej med författardrömmar. Sumire är mer intresserad av kvinnor och blir förälskad i affärskvinnan Myü. Hon i sin tur har förlorat förmågan att uppleva någon kärlek överhuvudtaget och är i praktiken asexuell. Alltså ett trassligt triangeldrama som ställs på sin spets när K får ett nattligt samtal från en grekisk ö. Det är Myü som ringer, Sumira har försvunnit spårlöst och nu ber hon K om hjälp att hitta henne.

Den blivande nobelpristagaren Murakami är sig lik, här återfinner vi många av de ingredienser som kännetecknar hans värld. Sex och asexualitet, obesvarad kärlek, filosofiska funderingar, katter, brunnar eller som i detta fall frånvaron av brunnar. Och så förstås andra dimensioner, en öppen dörr till en surrealistisk drömvärld. Men precis som i "Fågeln som vrider upp världen" får han inte ihop det riktigt. Det är en sak att lämna läsaren förvirrad och osäker, det är en författares privilegium. Men intrycket är att Murakami själv är lika osäker och att han inte ens ansträngt sig för att förstå det han skriver. Vilket är mindre bra...

Betyg 3