Här fortsätter berättelsen om Aomame och Tengos och deras desperata försök att få ordning på tillvaron i 1Q84: En värld som inte riktigt är sig lik. Detta är en rak fortsättning på romansvitens första del och greppet med att skildra de två huvudpersonernas beteenden i vartannat kapitel kvarstår. Aomame kämpar med att få rätsida på tillvaron och dras allt närmare en letal konfrontation med Sakigakes religiöse Ledare. Detta samtidigt som Tengo dras med de stora problem som följer av romanen "Luftpuppans” enorma försäljningsframgångar. Det blir nu också uppenbart att de båda huvudpersoneras öden är intimt länkade till varandra sedan barnsben. I slutet av boken (lite sent kan jag tycka) får man som läsare också en närmare inblick i ”Luftpuppans” innehåll och förekomsten av ”Little People”: små märkliga varelser som bygger luftpuppor och indirekt styr Sakigake.

Tyvärr tycker jag att romansvitens andra del är flera klasser sämre än den mycket lovvärda inledningen. Förvisso är del två nästintill befriad från de kvalmigt gubbsjuka objektifieringar och sängkammarskildringar som utmärkte del ett, men det finns dessvärre mängder av annat som stör läsupplevelsen. Utan att gå in på alla smådetaljer tycker jag att huvudproblemet ligger i berättargreppet som nu leder till väl många upprepningar av grundläggande fakta: om huvudpersonernas bakgrund, romanen ”Luftpuppan” och sekten Sakigake. Trots att det här är romansvitens kortaste del (400 sidor) blir den ofrånkomligt något av en småseg transportsträcka. Med en snygg cliffhanger alldeles på slutet lyckas Murakami ändå med konststycket att skapa visst intresse för fortsatt läsning. För trots att jag tycker att detta väldiga romanbygge nu börjar spåra ur på sina håll vill jag inte gå miste om hur Murakami ska lyckas få ihop alla utlagda trådar i slutänden. Men inte är det här stor litteratur precis.

Betyg 2