"Spökryttaren" handlar om ett par olycksaliga syskon som blir bortlovade till djävulen (spökryttaren) för att frälsa sin släkting (och husfars) själ. Flickorna får oväntad hjälp i en ung husa och hennes pojkvän.

Det här är en fånig historia från början till slut. Intrigen känns hopplöst överdriven och ingen av karaktärerna det minsta intressant. Historien saknar en röd tråd och blir följaktligen bara jobbig att hänga med i. Pullman blandar fiktiva artiklar från tidningar med flickornas historier. Det fungerar INTE. Jag blev pinsamt medveten om hur den här författaren faktiskt gått ner sig sedan sina böcker om Lyra och Oxford. Alla hans barn och ungdomsböcker har sedan dess varit av sällsamt låg kvalité. Jag har flera gånger kommit på mig själv att ifrågasätta om detta verkligen är samma författare som skrivit "Guldkompassen". Som bäst verkar "Spökryttaren" vara skriven av en gymnasieelev med ett visst driv i sitt språk. Men det är som bäst! Som sämst är den en klyschig och pinsam historia som inte kan skrämma en femåring. Den får en svag tvåa.

Betyg 2

Länge sen jag läste men jag tyckte den var hyfsat bra, inte lika bra som "Den mörka materian"-serien men men... stark trea tror jag nog den får

Betyg 3