Det här är en berättelse om en kvinna som bor i Empire State Buildings utkikstorn, och om en man som spikar in en spik i sin säng för varje morgon han vaknar upp utan sin hustru. Det är också en berättelse om att älska så mycket att man går om varandra och aldrig når fram. Detta är en bok om en hand som säger nej, medan den andra säger ja och om människor som hellre försöker flyga än brinner inne i en skyskrapa. Men framför allt är detta berättelsen om Oscar som överlevde sin far, som dog när tornet rasade under 11 september-attacken.

Allting börjar och slutar med en dömd mans sista meddelanden. Oscar kommer hem tidigt från skolan den dag attacken sker. Han blir den första (och enda) som hör pappans förtvivlade försök att nå sin familj. Men Oscar kan inte svara sin far. Om han lyfter luren kommer det otänkbara att bli sant. Och efteråt så är allt försent. Oscars mamma söker tröst hos en manlig vän, som också har en familjetragedi i bagaget. Oscar upplever det som ett svek både mot sin far och mot honom själv. Han vill inte tro att någon älskad kan bli ersatt med någon annan. Oscar avgränsar sig mot sin mamma och söker sig till människor som han inutiativt känner är lika ensamma som honom själv. Framför allt tyr han sig till sin farmor som bor i huset intill.

Några veckor innan Oscars far dör berättar han en historia om New Yorks sjätte distrikt, som en dag lösgjorde sig från de andra distrikten. En ö av människor som från ena dagen fanns och nästa dag var borta. Hans berättelse är en allegori över livets obeständighet. Oscar vet sorgen över ordens begränsning. Hans far berättade sig in i Oscars liv. När han inte längre finns, har orden förlorat sin mening. Därför lindar Oscar varv efter varv av morse meddelanden runt sin mammas hals. Det är faderns sista meddelande i pärlformat. Oscar är ett mycket påhittigt barn. För att hantera den sorg han känner och inte kan få utlopp för, fantiserar han ihop omöjliga uppfinningar - som alla i grund och botten handlar om att skydda människor från terrorattacker eller på annat sätt dödliga händelser. Dagdrömmarna börjar ofta med "Tänk om" och är kreativa fantasifoster som snubblar över sin egen brist på rimlighet. Den verkliga frågan "Tänk om pappa inte hade..." skriker till läsaren mellan raderna, men uttalas aldrig.

"Tänk på små mikrofoner? Tänk om alla svalde dem och de sedan spelade upp våra hjärtslag genom små högtalare som kunde ligga i fickorna på våra snickarbyxor? När man åkte skateboard på gatorna på kvällarna kunde man höra alla andras hjärtslag, och de kunde höra ens egna, som ekolod, liksom. En konstig grej som jag undrar är om allas hjärtslag skulle börja slå i samma takt, så där som kvinnor som bor ihop får sina mensturationer samtidigt, vilket är något jag vet en del om, men som jag egentligen inte vill veta något om. Det skulle vara häftigt, utom att det i salarna på sjukhuset där bebisar föds skulle låta som en kristallkrona på en husbåt, eftersom bebisarna inte skulle ha hunnit anpassa sina hjärtslag till alla andras ännu. Och vid målgången i New Yorks maraton skulle det låta som om det var krig"

Paralellt med berättelsen om Oscars sorgarbete berättar författaren om tonåriga Thomas som förälskar sig i Anna. Kärlekshistorien utspelar sig i Tyskland under kriget. Annas lillasyster lär sig om kärlek och kyssar på avstånd. Anna och Thomas älskar med varandra vägg i vägg med den jude som systrarnas far gömmer undan nazisterna. Parets kärlek hinner knappt bära frukt förrän staden bombas sönder och samman. Luften brinner. Bara Annas lillasyster och Annas älskare överlever. Många år senare möts de åter i frihetsens land. Då har Thomas redan tappat alla sina ord och kommunicerar med lappar med obskyr text och med sina handflator där han tatuerat in "ja" och "nej". Det är en ordlös sorg som Annas syster känner igen. De blir förälskade, men inte i varandra. Hon försöker återskapa det förflutna, ta vid där hennes barndom tog slut. Han i sin tur vill återskapa henne till Anna. Att inte skaffa barn är den första regeln - den första av många. Paret skapar plattformar av "något" och "inget" i lägenheten. Små öar av "inget" flyter samman till en enda stor landmassa av omöjlighet. När den första regeln bryts och "inget" blir "något", överger Thomas sin hustru och hennes ofödda barn.

Författaren till denna bok är en konstnär! Han använder alla tänkbara medier för att berätta sin historia som sjuder av berättarglädje. Det är tredje gången jag läser "Extremly load and incredible high" och första gången jag känt mig ha distans nog för att skriva en recension. Vid tidigare läsningar har jag blivit så tagen att orden inte räckt till, vilket är tämligen ironiskt med tanke på vad boken handlar om. Jag trodde inte att det var möjligt att överglänsa debutboken "Allt är upplyst", men Foer visar lyckligtvis hur fel jag kan ha. Denna bok etsar sig fast ännu starkare än "Allt är upplyst" och etablerar sig, skapar nya intryck och påverkar mig som ingen bok tidigare gjort. Men för att verkligen "kicka in" är detta en bok som skall läsas med öppet emotionellt sinne. Detta kunde jag inte uppbåda vid denna genomläsning och ger - tills vidare - boken en femma i betyg. Med tanke på bokens omläsnings-potential är det dock inte omöjligt att betyget höjs i framtiden!

Betyg 5

Oscars pappa var en av de som omkom när flygplanen störtade in i WTC 11/9 2001.
Sorgen efter fadern är massiv och Oscar tvingas söka efter själslig smärtlindring - då det inte hjälper så långt att ge sig själv blåmärken.
Det är ett stort och komplicerat arbete detta sökande, då Oscars 9-åriga inre är något väldigt utöver det vanliga.
Och därför kan han heller inte finna något stöd i sin alltför ordinära mamma - som dels inte förstår honom och dels är helt uppe i sin egen sorg.
Han får själv ordna med sitt sorgearbete, som tar sin början i att hitta låset till en nyckel som han hittat i en blå vas som tillhört hans far. Han tänker sig att låset döljer ett svar som han behöver för slippa sina alltför tunga skor.

"Extremt högt och otroligt nära" är en extremt originell och otroligt smärtsam bok. Jag har aldrig förr läst en bok som med sådan lekfull påhittighet och kreativitet tar sig an så mörka och sorgsna ämnen.
Ärligt talat har jag aldrig läst en bok som tar sig an NÅGOT ämne på detta sätt.

Safran-Foer använder alla uttrycksmedel som en tryckt bok tillåter. Bilder, illustrationer, stavfel, tryckfel, färger, svärta. Och allt betyder något och berättar något. Jag blir inte alltid klok på vad - men jag är alltid övertygad om att det är så, och blir hänförd över fantasifullheten.
Historien i sig känns också angelägen och överraskande - där ett par oväntade vändningar tillfredställer även en sådan dramaturgifeteshist som jag.

När jag ska leta fel - för att kunna prestera en hyffsat nyanserad recension - blir det brister som faktsiskt lika gärna kan vara något mycket bra, beroende på vad man som läsare söker efter i en bok.
"Extremt högt och otroligt nära" är nämligen så överfylld av idéer, tankar, infall och åskådningssätt att det för en vanlig dödlig som jag blir omöjlig att ta till mig allt under en enda genomläsning.
Men det betyder ju bara att boken kan (och ska och bör och måste) läsas många gånger.

Betyg 5

Oscar är i mina ögon en lite väl brådmogen pojke, med lite väl skruvade idéer. Jag gillar boken men tycker att det hade varit trovärdigare om Oscar varit ett par år äldre. Däremot är den väldigt läcker skriven, med illustrationer utöver det vanliga och ett intressant upplägg. Mer snygg än bra kanske.
Måste säga att jag tycker mycket bättre om "Allt är upplyst" av samma författare, kanske främst för att jag trodde mer på de karaktärerna. Blev nog lite besviken faktiskt.

Betyg 3

Den här boken är helt underbar. Jag blev väldigt fäst vid den efter bara första kapitlet. Och den kom att bli min favoritbok. Jag älskar hur den är skriven. Köpte 'Allt Är Upplyst' igår. Jag hoppas att den är minst lika bra som den här, vilket inte skulle förvåna mig om den var.
Jonathan Safran Foer är verkligen en talang inom författaryrket!

Betyg 5

nu ska jag vara helt ärlig...jag tyckte inte sådär jättebra om denna boken..tyckte den var riktigt tråkig...inte min typ av bok.tyckte den var förvirrande...men en sak ska den ha..den va väldigt speciell.

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Oscar är en nioårig lillgammal pojke, vars pappa dog i attacken mot World Trade Center. När han söker igenom sin pappas klädkammare hittar han en vas med ett kuvert med in nyckel i. I kuvertet står det ett ord "Black". Oskar försöker nu ta reda på vad det kan betyda för att få ro i sitt samvete.

Det är också en historia om hans farmor och farfar.
Den här boken är så underbar, seriöst. Jag älskar den! Den är så vacker och varm, man blir helt omskakad när man läser den. Jag tror iinte många i min ålder (14) skulle förstå det vackra i den. En av de bästa böcker jag läst. :D <3

Betyg 5

Safran Foers beskrivning av pojkens tankar och känslör efter förlusten av sin far är mycket bra. Jag gillar hans sätt att dra paralleller om bombningen av Dresden under andra världskriget, även om det naturligtvis var en mycket större utplåning (dessutom utförd av de allierade!).
Romanens disposition liknar inget jag tidigare läst och mediets "bok" uttnyttjas till fullo, tror jag. Det blir intressant, inte bara berättartekniskt, utan också formmässigt.

Betyg 5

Wow Wow Wow Wow Wow!! Jag älskar den! Jonathan skriver på ett helt fantastiskt sätt! En mycket vacker bok om en pojke som har tankar som många gånger är lika mina egna. "Tänk om det fanns hissar som stog still, medans husen rörde sig. Då kunde man trycka på våning 27 och så kom den till en". En mycket galen och läsvärd bok!

Betyg 5

En fantastiskt fin bok, som är osökt vacker och inte alls känns pretentiös.

Betyg 5

Oj.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Den har definitivt sina förtjänster. Men jag tröttnar. För maniererad?

Betyg 2

En bok jag delvis verkligen älskade och delvis tyckte var lite seg. Hade verkligen hoppats på en ny favoritbok, men blev tyvärr inte så.

De delar av boken där man följer Oskar och får läsa om hans spännande uppfinningar och tankar är de delar jag gillar bäst. Medan jag tyvärr inte faller lika starkt för de andra karaktärerna i boken.

Det är så himla härligt hur barn tolkar världen och Oskar påminner mig lite om Christopher i "Curious Incident of the Dog in the Night-time" en annan bok jag gillade. [...]

Läs hela recensionen på min blogg:
http://schitzo-cookie.blogspot.com/2011/05/extremely-loud-incredibly-close.html

Betyg 4

Kanske hade jag för höga förväntningar. Eller så var det inte min typ utav bok helt enkelt. Visst är den speciell, poetisk, vacker. Men stundtals också långdragen och lite seg.

Betyg 3

Jag är splittrad. Berättelsen om Oscar är vacker och gripande; men den om Annas lillasyster och Thomas är långrandig, och det poetiska språk som bara flyter på oändligt fångar inte mitt intresse. Till slut hoppar jag över det senaste och läser bara om Oscar. Det går, fast jag missar också ett och annat.
Filmen var mycket bättre!

Betyg 2