Det här är en bok som det är svårt att värja sig mot. Citatet ovan är bokens begynnelserader och det är på en gång representativt för boken, men ändå inte. Den här boken är nämligen så varierande och så svårgripbar att den är svår att beskriva. Visst finns det, så som citatet ovan ger vid handen inslag av skröna här. Samtidigt är boken en skildring av det isländska samhället och en parodi på all självgod nationalism.

Personligen brukar jag drabbas av allergi när jag läser sådant som kan kallas skröna, men den här boken får mig på fall. Det är helt galet, det är sanslöst, det är ibland mycket roligt. Och det är mycket, mycket originellt. Det hela känns väldigt isländskt, har lever arvet från de gamla sagorna och man känner hur fantasin firar triumfer under de långa mörka vinternätterna.

Ja, hela boken är en fantasins triumf, och även om alla inslag i boken kanske inte känns lika intressanta så kvarstår faktum att det här är stor litteratur, och stor litteratur på ett nytt och spännande sätt.

Betyg 5