Daniel är Frankrikes främste stå-uppkomiker med en rad succeér bakom sig. Han är rik nog att inte behöva jobba men "money can´t buy you love". Vi får följa den åldrande (40+ är gammalt...) Daniels jakt på kärleken, för utan den är livet inte värt något, ett genomgående tema i Houellebecqs böcker. Men det är hopplöst, en man måste ha en ung, rynkfri och vacker kvinna - och en sådan kvinna vill inte ha en åldrande föredetting. Han kommer i kontakt med en sekt vars mål är att göra sina medlemmar odödliga och evigt unga. Till slut lyckas man, eller gör man det? Med hjälp av DNA bygger man upp en genetiskt identisk individ, en nymänniska, men utan sin föregångares känslor, minnen och själ. Det måste den nya individen läsa in, som en hemläxa. Men vad är det då för mening med evigt liv om det bara är biologiskt?

Att kalla Houellebecqs böcker för samhällskritiska är ett grovt understatement, de är snarare ett totalt underkännande av hela mänskligheten, en allt mer depraverad och ytlig djurart som är i full färd med att utplåna sig själv. "I rymden kan ingen höra dig skrika" är den bevingade undertiteln på filmen "Alien" och i Houellebecqs framtid kan inte heller någon höra dig skrika, det finns nämligen så få civiliserade människor kvar att de nästan har en egen stad till sitt förfogande. All kontakt sker via nätet, med andra nymänniskor, alla lyckliga, med evigt liv, ingen otillfredsställd, ingen har nämligen några behov eller känslor.
En paradisisk framtid så vidrig att man knappt kan föreställa sig den...