Efter drygt fyra kapitel och drygt 130 sidor så säger jag- Tack för mig!
Karin befinner sig mitt i klmakteriet, hennes man visar sig vara otrogen och de ska skiljas. Samtidigt träffar Karin på någon form av modern "spåkvinna" som drar Karin in någon form av paralell/meditationsverklighet för att kunna finna Karins rätta jag.
Hade författaren struntat i all psykologisk/meditationsflum så tror jag att det här hade kunnat vara en helt okej relationsroman. Nu blir det enbart tröttsamt alltsamman. Varför gav jag inte upp direkt efter första kapitlet? Jag märkte ju genast hur udda den var. Visserligen kan det udda ibland tilltala mig, men här blev det enbart en soppa av alltsamman. Och att kapitlen är extremt långa gjorde knappast saken bättre.
Slutbetyg, en svag 2:a!

Betyg 2