”Han var den jag hade haft.
Du var den jag ville ha.
Hon var den du fortfarande hade."

Ung kvinna är trött på sin pojkvän, träffar stilig gift kollega och blir förälskad. De inleder en relation och kommer överens om att lämna sina respektive. Hon dumpar snabbt och utan saknad sin pojkvän, han berättar för frun men hon är beredd att förlåta och gå vidare. Som vapen för att behålla honom använder hon barnen och sin påstått vacklande hälsa.
Nu fortsätter jag spoila av alla krafter, bara så ni vet...

En banal historia där handlingen lever på igenkänning snarare än spänning. Det som sticker ut är främst de namnlösa personerna som delas upp i jag, du, han och hon. Jag är den kvinnliga berättaren, han är hennes pojkvän, du är älskaren och hon är hans hustru. Som läsare måste man hänga med då författaren hoppar friskt mellan personer och pronomen. Den intressanta karaktären är hustrun, vad får hon ut av att klamra sig fast vid maken? Han fortsätter ju att träffa "jag" som inte ger upp hoppet, medan "hon" lever ett till synes normalt familjeliv med "du" och räknar kallt med att "jag" ska tröttna. Och mannen slits mellan plikten mot familjen och kärleken till "jag" medan skilsmässopappren blir liggande. Och i bakgrunden finns en dumpad "han" som mår jättedåligt.

Som läsare skakar man på huvudet åt "jag" som finner sig i att vara den andra kvinnan. Men om "jag" är Ester Nilsson är inte "du" Hugo Rask på samma sätt, och man känner lite sympati för den som stannar i ett kärlekslöst äktenskap för barnens skull. Därmed inte sagt att det är rätt...

Betyg 3