Jag har tidigare läst ett par mycket trivsamma kriminalromaner av Georges Simenon (1903-1989), alla med kommissarie Maigret som huvudkaraktär. Men det här är en alldeles fristående roman av honom.
Émile och Marguerite är båda en bra bit över de sextio och båda änklingar när de träffas och snabbt blir äkta makar. Något som blir allt annat än trevligt för dem. Båda två är enstöringar och själviska till naturen. Marguerite kelar med sin uppstoppade papegoja. Émile är kroniskt otrogen. Marguerite förgiftar och dödar Émiles katt. Émile är säker på att Marguerite snart kommer att förgifta även honom. De pratar inte med varandra. Kommunicerar enbart med att skicka varandra giftiga lappar där de båda önskar den andre en smärtsam död. En dag får Émile nog och lämnar Marguerite något som visar sig vara förödande för de båda två. För visst måste ett gemensamt helvete vara bättre än den totala genomträngande ensamheten?
En mycket bra och engagerande psykologisk roman som är mycket trovärdig och som jag hade svårt att lägga ifrån mig.
Slutbetyg, en 4:a!

Betyg 4