Bortom solens strålar, Arkan Asaad 2018
Amar kom som treåring till Sverige med sin familj, efter en livsfarlig flykt. Familjen hade de bästa intentioner att skapa ett bra liv i sitt nya land. Föräldrarna arbetar hårt och det lönar sig, pappan öppnar en videobutik och snart blir det fler, de kan flytta in i villa och familjen är mycket lycklig.
Allt får en dramatisk vändning när Amar är tolv år, ett telefonsamtal från hemlandet förändrar allt. Det visar sig att de som blev kvar har fått betala ett högt pris för de som flytt, tortyr och död. Efter detta vittrar den kärleksfulla familjen sönder, Amars far kan inte hantera detta, han får raseriutbrott, blir våldsam och allt förfaller. Till slut flyr modern med barnen, till ett skyddat boende. Amar är mycket besviken på sina föräldrar.
En mycket stark berättelse, liksom de två tidigare som Arkan Asaad skrivit och som alla bygger på hans egen historia. Han berättar med ett driv som gör att man dras in i historien och det gör många gånger så ont att uppleva det han berättar. Att se sina föräldrar förändras så, från att vara kärleksfulla både mot varandra och barnen, för att sedan bli så hatiska och våldsamma. Arkan beskriver så bra hur besvikelsen över sina föräldrar gör att han flyr hemmet och hamnar i ett gäng, för där är han någon och även om han vet att det han gör är fel så kan han inte stå mot trycket från sina kamrater.
Men mitt i allt kaos hade Amar sin träning i taekwondon och tränaren där, det fanns också en person i skolan som ville hjälpa, som trodde på honom och det räddade hans liv. Så det bevisar ännu en gång hur mycket det betyder att någon ser en och sträcker ut en hand. Men också att personen i sig själv har ett ansvar att ta den handen. Sagt det förut, Arkan Assads romaner är som gjorda för att bli film.